Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ärade gästen egnadt qväde, och jag minns ännu, huru jag (n. b.
ämnena voro ej frivilliga, utan lottades ut) för ett äreminne i den
gamla akademiska stilen – öfver konung Adolf Fredrik – fick min
biffsteksportion in, omkransad med frisk lager. John var en af deltagarne.
Han hade en liflig inbillning och någon poetisk förmåga, men ej skarp
tankeförmåga, mycken känsla, men föga karaktär. Hans förtjusning
var den upsaliensiska skaldeskolan. Han kunde en mängd af
Atterboms poesier utantill och beundrade Palmblads då nyss utkomna roman
»Holmen i sjön Dall» o. s. v.
Han skulle blifva magister, skref pro gradu och fick högt betyg;
men drogs oemotståndligt till Upsala, der han trodde, att snillenas
Elysium var beläget. Han försvann således inom ett par år från
Lund, och jag återsåg honom ej förr än – som transportfånge på
Malmö fästning.
Jag känner ej den mellanliggande historien, men troligen hade
han ej funnit det hans inbillningskraft målat i så bjärta färger, han
tröttnade vid studierna och började falla. Detta var dock icke
hjärtats, utan hufvudets förfall. Han blef ej vansinnig, men han blef
oduglig till allt och med sin spelande fantasi en orolig människa,
som ej trifdes någonstädes. Han egde någon förmögenhet och
inackorderades på ett ställe, men jorden brände under hans fötter, och så
begaf han sig ut på vandring – utan pass och prestbevis – och
togs som lösdrifvare.
Det var i denna egenskap han en vacker natt, under min vistelse
i Malmö, inforslades till fängelset. Jag fick veta det dagen derpå
och fick råka honom i en af ämbetsmännens rum. Han kom då utan
andra kläder än en trasig skjorta och ett par utslitna byxor,
uppehållna af ett segelgarn öfver ena axeln. Han igenkände mig och
sade: »Ja, så bör du se ut, men man kan vara nöjd med mindre.
Du är kungens trotjenare, jag är blott människa och svensk
medborgare.»
»Men tycker du ej, att det är svårt att på detta sätt ...»
»Svårt? De ha ganska god och tillräcklig mat i häktena. –
Jag satt inne i Halmstad i fjol och der var rätt bra, och höfligt blir
man bemött, mera kan inte en excellens få här i verlden.»
»Minns du vårt litterära sällskap?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
