Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges fängelser 1846
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anmärkning, utan upptog kommendantens förklaring för fullgiltig, och
mönstringen afslutades lyckligen.
Efter mönstringen voro vi hos kommendanten, och Troil sade då
till denne, att de der fotbojorna icke voro en laglig åtgärd och att,
om karlen klagat, styrelsen omöjligt hade kunnat låta det passera
utan ansvar för kommendanten. Denne åter påstod, att han gjort rätt.
Troil erkände möjligheten deraf och gjorde sig särskild möda att för
den gamle krigaren förklara skilnaden emellan det, som kan vara
moraliskt rätt och det, som är rätt enligt bestående lagstadganden.
Kommendanten hade vid detta tillfälle otvifvelaktigt rätt i förra
fallet, men lika afgjordt orätt i det senare. Han lofvade att, så snart
sig göra lät, borttaga bojorna, då det kunde ske utan att få
utseendet af någon tillsägelse af generaldirektören; ty detta var Troils
önskan. Denne smålog, sedan vi blifvit ensamma, och sade suckande:
»Man kunde väl ändå göra en gammal militär till annat än
fångvaktare; ty våra reglementen förstår sig den hederlige krigsknekten
aldrig på; men jag gjorde icke rätt – rättelsen borde skett inför
mönsterbordet, men ...» Han började sakta mumla, hvilket betydde,
att han sagt nog, men ej tyckte särdeles om saken.
Jag nämner denna lilla händelse, emedan en alldeles likartad
påföljande år inträffade och då rättades inför mönsterbordet, såsom
det var generaldirektörens pligt att göra den. Detta uppväckte då
en alldeles förskräcklig storm, och kommendanten framställdes såsom
en martyr. Man påminde då om den ädle krigarens förtjenster och skref
både rörande och vackert om Troils brutala sätt och hans befängda
filantropi och tusen historier lika osanna allihop eller lika öfverdrifna.
Felet låg icke hos Troil, ty han gjorde blott sin pligt, och jag kan
bestämdt säga, att det kostade på att utöfva den mot en man med
den gamle krigarens heder och med den aktning och kärlek, han
åtnjöt hos alla. Felet låg icke heller hos kommendanten, ty han var
blott och bart en tapper krigare och kunde omöjligen passa in sig i
fångreglementen och kongl. författningar och en hop skrifveri, som
han föraktade. Felet låg blott deri, att han fått en plats, som han
under krig skulle fyllt som en hjälte; men hans fredliga sysselsättning,
eller att vakta fångar, var honom lika vidrig som obegriplig.
Man vill så gerna, att förtjensten i ett fall skall erkännas i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
