Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fingerborgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ungdom, och jag är likväl densamme. Detta vare nog till vederläggning
af min hushållerskas tankar.
Den första kärleken, säga alla romanförfattare, är den heligaste,
den kyskaste, den blygaste, den ljufvaste, och i den punkten
öfverensstämmer min erfarenhet med dem, 1y min första kärlek var äfven
den romaneskaste och så helig, så blyg som en Brigittinernunnas.
Min hushållerska (hon går mig aldrig ur hågen) skulle skratta mig
midt i fysionomien, om jag sade henne, att jag varit kär; men andra
äro väl så kloka, att de kunna inse, det en gammal man som jag
väl någon gång råkade att vara tjugo år – för dem är det jag
skrifver.
Jag var också – som sagdt är – 20 år gammal, då jag, med
mina testimonia på fickan, blef skickad till hufvudstaden för att göra
lycka. Jag fick en liten tjenst och var i bättre belägenhet då med
mina små inkomster och mitt hopp, än nu med mina kapitaler och
min hushållerska. När jag var ung, trodde jag, att lifvet var kort
och penningarna långa; nu har jag funnit motsatsen; ty tiden har
mistat sina vingar och kryper snäcklikt framför mig; men penningarna
ha behållit sina och finna ej min byrå treflig.
Min tjenst sysselsatte mig ej särdeles; ty Sverige hade då så
många ämbetsmän, att hvardera ej hade mycket att göra; jag hade
derför god tid att spatsera och begagnade också tillfället. Derför
såg man mig äfven beständigt på gatan, sprättande i silkesstrumpor
och pudradt hår; jag var väl växt, hade fin hy och vådor – men
nu – – nog af, jag gick mycket den tiden.
En vacker dag, om jag minns rätt i Juni, gick jag utför den
långa, trånga och otrefliga Österlånggatan och såg nedåt jorden; ty
jag ville ej riskera att bryta af mig halsen för att få se den lilla
proflappen af Guds himmel, som visade sig emellan takskäggen –
hastigt blef jag varse något glänsande mellan gatstenarna, min
nyfikenhet väcktes, jag påtade med min käpp derpå, och se, det var
en liten som aldra sötaste fingerborg. Det är naturligt, att jag tog
upp den, och nu upptäckte jag bokstäfverna C. C. H. graverade på
ena sidan,, och två kyssande dufvor på den andra. Hvem eger denna
lilla dyrbarhet, frågade jag mig själf, och nu började mitt förstånd
att plåga mig med gissningar, trots så djupsinniga som någon lärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
