Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fingerborgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Brukspatron, det är en titel, som i alla dar klingat stort i mina
öron. Brukspatron, sade jag vid mig själf. - Ack, hvad tant
Rebecka och tant Sara skulle bli glada, om de fingo höra, att deras
käre Jeremias vore förlofvad med en vacker, dygdig och flitig
brukspatronsdotter i Stockholm med stenhus på Regeringsgatan! - Man
är likväl ganska olika till mods, när man ser målet på afstånd eller
nära; det är liksom vår lycka ville undfly oss allt närmare vi komma,
och man är alltid då i samma ställning, som gossen, hvilken ville
fånga en fluga mot fönsterrutan. Jag blef allt mindre modig, ju
närmare jag kom det präktiga huset, och när jag började att klifva
uppför trapporna, var det som om jag skulle hafva gått uppför
Chimborazzo, så tunn var luften och mitt hjärta hängde löst i bröstet;
ty hjärtat, ehuru deri kan tas inteckningar utan ända, är likväl en
lösörepersedel.
. »Hvem är herrn?» frågade mig en betjent med protektorsmin.
»Sekreteraren B.», svarade jag. Betjenten gick in; och efter en stunds
väntan blef jag inlåten till min lyckas smed. Brukspatron, som kom
emot mig; var en kort, undersätsig gubbe med ett par stora ljusgråa
talgglänsande ögon under ett par perlfärgade fönsterlister; han var
klädd i brun syrtut och såg ut ungefär, som om frun och döttrarna
nyss förut borstat honom, knutit halsduken i ros och strukit luggen
ur ansigtet - man får alltid en egen habitus af en sådan utstyrsel.
Tvenne andra gubbar sutto i rummet, den ene i kalott och grått
kortklippt hår med en svart hårpiskunge i nacken presenterades mig
såsom herr kamereraren R., och den andre med en lång hängnäsa,
^n med näsan i opposition stående haka, små gulbruna ögon och
klädd i en ljusgrå frack, hvars krage formerade ett haj gap bakom
den framåt sluttande halsen, var herr referendarien L.
Efter åtskilliga skrapningar skulle jag ändtligen fram med mitt
ärende. - Gud vet bäst, huru jag uttryckte mig, nog af,
brukspatron förstod mig, mottog fingerborgen och gick in i nästa rum,
sedan han bedt mig sitta. Jag satt der och väntade och betraktade
mina medfrämmande; men ingen af dem föreföll mig intressant, aldra
minst referendarien, som oupphörligt tuggade, på hvad vet jag ej.
^Slutligen utkom min runda värd och hälsade från sin dotter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
