Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morbror Svante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORBROR SVANTE. 149
ning, men icke så alldeles af glädje. »Åh ja, det går väl för sig»,
sade hon med en lätt suck.
»Det blir trefligt», återtog majoren, som föga befattat sig med
att studera sin hustrus känslor, »det blir trefligt, ty han lär spela
bräde som en hel kar]; vi skola pröfva på hvem som gör den andre
till Jan; det skall bli tusan så trefligt!»
Morbror Svante var en af dessa lyckliga,, som är morbror åt
hela verlden, åt sina syskonbarn, sina kusiners och halfkusiners barn
och åt alla sina ftuntimmersbekantas slägtingars barn i alla led.
Han var en f. d. ämbetsman med en vacker förmögenhet, var
gammal ungkarl och bodde i Stockholm. Vid hvarje flyttningstid ser
man i Dagbladet annonser om »En ungkarl med stilla vanor», som
önskar sig en snygg, fukt- och dragfri mindre våning af fyra, fem
rum med kök och pigkammare, i en sund och hälsosam trakt belägen
(våningen) vid någon föga trafikerad gata.
En af dessa annonser (den utförligaste af dem alla) är införd
af morbror Svante, som, så långt man kan minnas tillbaka, flyttat
hvarje halfår.
Morbror Svante söker frisk luft och är liksom skapad att bo i
en gondol, högt öfver den förpestade jorden.
Morbror Svante var en hedersman i allt, förmögen dessutom och
mycket mager och sjuklig, så att gatpojkarne kallade honom för
»syrsan», hvilket åter på slägt och vänner verkade som ett hopp om
att morbror Svante icke just skulle bli odödlig, hvarför det var af
vigt, att han skref sitt testamente, så att de »stackars barnen» icke
skulle gå lottlösa. Man var således på alla orter, der han kallades
»morbror», i högsta grad vänlig och påpasslig, och han var vänlig
igen, hade små skänker till de större barnen och konfekt åt de små,
»som ha buken till sin gud»; till de äldre själar, skärpband och
vackra böcker, ämnade att ligga olästa på förmaksbordet, som är den
paradsäng, der glömda och mycket beundrade storheter få sin
hvilo-plats, derför att »svepningen» (bandet) är så vackert utpräntad med
guldtryck.
Dieten var dock ett Item, hvilket gjorde, att värdinnan i det hus,
der morbror Svante slog ned sina bopålar för sommaren (och detta
ombyttes hvarje år; hvarvid morbrorstiteln kom väl till pass), i ett nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
