Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKOT. 165
Magistern deremot var från rama bondlandet och njöt ej det
minsta af naturens skönhet. Det hade en gång - för några dagar
sedan - händt, att Emmas sjuttonde födelsedag inträffat. Vid detta
stora tillfälle hade lundastudenten, på begäran, skrifvit verser, som
föremålet och kaptenskan och dessutom »alla, som fingo höra dem»,
funno »sota», »vackra» och »snälla» - utom magistern, som med
kritisk blick läste dem och fann dem vara bara »rimsmideri» -
sådant der, som hvem som helst, blott man vill, kan sudda ihop på en
papperslapp för att göra flickungar yra i hufvudet.
Det är nog troligt, att magistern hade rätt, men verserna
upptogos väl, så mycket är säkert, och lundastudenten blef genom dem
en sorts favorit hos hela det svaga könet på Walinge - under det
att kaptenen, som ej hade synnerligt sinne för poesi, tyckte, ätt de
voro förb-nadt bra, och magistern tyckte det, som här ofvan är
antydt. Litet hvar hade försökt ekot, men magistern, som förste
upptäckare, skördade äran.
»Jag råkade härom dagen jag var häruppe att hosta - och så
hostade det i skogen derborta, och så försökte jag ropa - och hur
jag vände mig, fick jag fram: »Perturbantur Constantinopolitani», tolf
stafvelser, det är märkvärdigt mycket det för att vara i Sverige.
Baron på Klystorp, der jag sist konditiouerade, hade i Italien, der
han många gånger varit, hört ett eko på tjugusex stafvelser - om
inte baronen raljerade, hvilket dock var möjligt.»
»Det der Perturb - hur var det, magister?» frågade Emma,
»Perturb- Pertur- Perturbantur Constantinopoli - jo, tani - men
det begriper jag icke.»
»Kan jag väl tro, men lille Adolf kan så mycket, att han
vet det».
»Men, magistern, kan man inte ropa något, som alla förstår. Jo,
nu vet jag - Karl skall skrifva en vers. Snälla Karl, skrif en vers
på tolf stafvelser, så skola vi ropa häruppe och tänka på dig.» Det
låg någonting, varmt och hjärtligt i detta: »och tänka på dig».
Lundastudenten kunde ej motstå; ty han var den der Karl, som på
långt håll var slägt och kallade kaptenen för farbror, kaptenskan för
tant och hela barnskaran för du.
»Jaså, den poetiska ådern skall öppnas», sade magistern, »mjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
