Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 UK ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
tjenare». Han aflägsnade sig. »Det synes, som fröken Emma blifvit
pertuberad eller, på svenska, »upprörd».
»Snälle Karl, bry dig ej om honom», sade hon med sitt glada,
förtjusande småleende - »hitta på en vers med tolf stafvelser, så
skall magistern gå på med sitt Pertur-ban-tur - ja, så var det. Skrif
du bara, men på svenska!» Den unge studenten, tjuguåringen, lät
sin poetiska åder flöda och fick efter åtskilliga strykningar och
rättelser ihop en tolfstafvig vers, som något antydde Emmas snälla ord:
»vi skola ofta tänka på dig».
För en tjuguåring är ett sådant löfte från en vacker, liflig flickas
läppar dyrbarare än guld. Versen påminde äfven derom. »Här är
en vers på tolf stafvelser», sade ynglingen småleende och räckte fram
sitt med blyerts på ett plån affattade skaldeverk.
»Tack, snälle Karl», sade Emma vänligt. »Tack, tack» - ljöd
det från hela skaran. Man försökte nu att få eko att tala, och det
lyckades förträffligt med tolf stafvelser. Eko vet bättre än många
människor att tiga, när det ej har mera att säga. Men versen
upprepades så flitigt, att den arme författaren fick oftare, än han ville.,
höra sin vers från ungdomens runda läppar och från det allvarsamma
ekot, som bodde i skogen.
»Hvad jag kärast drömt,
Hvad jag diktat, blir ej glömdt.*
Och beständigt upprepade ekot dessa tolf stafvelser med
oöfverträfflig noggrannhet. Men nu var qvällen inne. Solen gömde sig
längesedan bakom furuskogen, och vi lemnade »minnets kulle». Dock
ännu en gång ett eko till afsked - »God natt!» »God natt»,
svarade ekot.
Förliden sommar stannade en resvagn utanför Walinge grindar.
Det hade lidit långt på Sommarqvällen, fästan det var ljust och den
vestra himmelen ännu hade ett purpurbräm vid horisonten. En
gammal herre steg ur vagnen i sällskap med ett fruntimmer, som tycktes
vara hans hustru. Denne gubbe var den forne lundastudenten -
denne Karl, som för femtio år sedan skref en liten vers, som aldrig
skulle glömmas, utan påminna om författaren. Men hvilka mindes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
