Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Man hörde, under det att gubben uttalade versen, ett beständigt
svagt sorl; men det enda, som redigt, fastän doft, kom fram, var glömdt.
»Nej, vår son hade nog rätt - murarne ha ramlat, och ekot
tystnat - men en rad i sen der yttrade den gamle litet misslynt - en
rad i sender måtte väl lyckas bättre:
Hvad jag kärast drömt»
––-drömt,
upprepade ekot.
»Hvad jag diktat, blir ej glömdt!»
––-glömdt.
Den gamle smålog, liksom småloge han åt sig själf, som sökt att
väcka upp det, som ej lät väcka sig - denna hemlighetsfulla röst,
som för ett halft sekel sedan svarade så bra.
Drömt-Glömdt!
»Kära gumma, mellan dessa ord förvaras en människas hela
lefnadshistoria. Och ekot, ser du, har somnat och kan ej mera väckas
- åh ja, så går det med oss alla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
