Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
omöjligheter blott för glädjen att besegra dem. Det var således icke
alls svårt att få in Kalle Fredin i ett nät; men att få honom att
bli qvar var och blef en omöjlighet. Han tänkte alls icke på att få
en hjärtevän, utan några hundra, som han höll af lika mycket allihop.
»När eller rättare om jag får ett hem, så skall jag söka mig
en hustru, som skall dela min fröjd och min smärta», sade han ofta
till sina närmare vänner, bland hvilka jag var en. Detta ämne rörde
honom djupt, fastän lättsinnet glindrade på ytan. Ett, om man så
vill, löjligt bevis derpå var, att han, då han till sin gitarr (sant -
han spelade gitarr, ett den tiden underbart instrument), sjöng gubben
Noach, andra versen:
Gumman Noach, gumman Noach var en heders fru,
Hon gaf sin man dricka.
Hade jag sådan flicka,
Gifte jag mig, gifte jag mig, just på stunden nu -
kunde han aldrig sjunga dessa två sista rader, utan att rösten darrade
af rörelse. Hans fantasi målade i ögonblicket bilden af ett stilla
hem och en liten älsklig varelse, som sysslade derinne.
Men just derför att detta ämne var honom så kärt och så heligt,
voro alla maskor för stora, ty Kalle Fredin gick ut, som han
kommit in, utan att hafva mistat ett fjäll.
Emellertid var han nu en gång sådan, och han rådde ej för, att
han var tillspillogifven och enligt alla tanters och vänners förmenande
måste »fästa sig» och detta med görligaste första. Alla ville den
stackars gossen så väl, och Mariana X., Stafva Y., Stina Z., Maria
Alpha och Helga Omega voro just passande för honom.
Kalle Fredin visste icke ett ord om saken; men inom fjorton
dar var han, efter hvad ryktet sade, förlofvad med fjorton flickor i
staden X., och frågan, som skulle afgöras, var endast den obetydliga:
hvilken som var hans utvalda. Ingen kunde misstycka, att flickorna
gerna ville ha en vänlig och treflig ledsagare genom lifvet i stället
för en del »tråknackar», som för öfrigt stodo på listan såsom mycket
^förståndige», »välbergade» och »stadige», men i hela sitt
uppträdande hade något träartadt och segslitet, och man kan icke
förtänka de unga damerna, att de hellre ville spinna silkessnören af en
böjlig karaktär än sno bastrep af mera allvarliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
