Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLAS GUNSTLING. 189
dotter till Z:s & kompani glas-, porslins- och galanterihandel vid
Stora torget.
Det var arla en morgon, då pigan, som eldade Kalles rum, kom
in med snö i hufvudet. Det hade hela natten varit ett riktigt
yrväder med snö, hvilken föll i massor.
Kalle tänkte genast på sin schas, som nu blef omöjlig att
begagna och som således måste qvarlemnas; men hvar? Farbror
borgaren hade intet vagnshus, eller var det fullproppadt, jag vet ej
hvilket; men för att hjälpa sig från schäsen tillråddes Kalle att vända
sig till Helga Omegas pappa, som hade »ett stort, präktigt vagnshus».
Han anmälde &in förlägenhet, och den gula schäsen fördes nära
nog i triumf in i sin vinterbostad. Helga själf var ute och ställde
om, att den fick en god plats, med skälmarna i »bedjande» ställning
uppåt väggen.
Schäsen stod der som ett minne, sade Helga ömt, och som en
borgen, att hennes älskade »bror» (ty så ansåg hon Kalle Fredin)
snart skulle komma igen.
Och så for Kalle (på släde förstås) derifrån.
Jag behöfver väl ej undervisa läsaren om att ingen är herre
öfver sitt öde, hvilket ligger i gudarnes knän.
Ödet ville således, att Kalle Fredin på flera år icke kom att ta
vägen genom X., der hans gula schas med sträckta armar alltid
för*-gäfves väntade på sin herre och egare, som icke heller skref så
särdeles gerna, emedan man just icke har någon att skrifva till,, när
man borde skrifva till alla.
Under tiden spridde sig, genom Kalles kamrater och andra, än
det än det om att han var förlofvad på andra håll, än med en
underskön fröken, än med en brukspatronsdotter, än med en ung, rik
enka o. s. v., allt utan att Kalle Fredin själf tänkt på någondera.
Han var ett offer för sina sällskapsgåfvor - man måste vara
tråkig och torr som en sticka för att undgå att förlofvas bort mot
sin vilja, och äfven detta hjälper ibland icke.
Flera år hade sålunda förgått, och mamsell Helga hade nära
nog slagit Kalle ur hågen och funderade på en liten rödhårig köpman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
