- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
197

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLAS GUNSTLING. 197

rade, att uoge Fredin ännu på många år ej kunde gifta sig. Således,
käre Kalle, när du kommer hit två år härefter, så kominer du i
klämma mellan fyra. Denna gång sitter du i kläm mellan blott två
brädlappar. Du har då en gång för alla råkat att bli allas vän.»

»Och du har råkat att bli en smula dum», sade Kalle i sin
mån förargad, icke för egen del, men derför att Berner med van
vördnad talade om sin snälla moster och kallade sin kusin för en »tana»,
fastän flickan lika litet rådde för att hon var smal och långrandig i
växten, som de andra flickorna, att de passerat linien.

Kalle Fredin var verkligen och ej skenbart allas vän. Han höll
af dem alla.

Fjärdedagen kom, och Kalle satt och bläddrade i ett gravyrverk,
då Theodoras långa, bleka figur sväfvade in i rummet.

De bägge hjärtevännerna voro hvarandra olika i allt utom åldern.
Theodora var lång, blek och Ijuslagd med hängande lockar, som gaf
henne ett visst smäktande uttryck, likt det, som en pil får under en
torka. Mathilda var deremot liten, med mörk hy och anlag för
knoll-rigt hår, hvilket hölls i styr med qvittenslem. Den förra var helst
klädd i ljusblått, blommigt kattun, den andra i något bjärt afstickande
rödt och ljusblått skotskt tyg.

»Herr Fredin har visst tråkigt här ute», sade Theodora; »här
finnas inga nöjen att bjuda på.»

»Jag vet ej något större nöje än att vistas inom en familj, som
menar lika väl som jag.»

»Ja, det göra vi också verkligen; vi värdera er alla, och anse
er som en vän, som väl icke glömmer denna julen och oss alla.»

»Nej, visst icke.»

»Men människorna äro dock hvarandra mycket olika. Under det
att somliga äro som de synas, finns det andra, som dölja sitt inre för
hvarje blick. Jag behöfver väl knappast nämna, att vi ha en sådan
natur midt ibland oss, ty ni herr Fredin blir lätt bekant med alla;
men om ni i tio år eller hela ert lif studerade till exempel lilla
Mathilda von Kantmeijer, så finge ni icke reda på hennes karaktär eller
hvad hon tänker.»

»Men hon är så öppen som en bok - säger hon själf.»

»Jaså, ja det är hennes vana att säga så, ty osanning är hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free