Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
’Han känner, så väl gom jag, ditt lömska lynne, ja, han har
genomskådat ditt svarta hjärta - ha, ha - genom skottygsfodralet/
’Och dig har han genomskådat, om man så kunde säga, då
blicken förlorar sig i det outgrundliga djupet af en dum natur.’
’Har han sagt det?’
’Nej bevars; men jag vet bestämdt, att han anser dig för mer
än lofligt dum och enfaldig - en Kajsa Varg eller Nylanderska på
sin höjd.’
’Och lika bestämdt vet jag, att han är rädd för din falskhet.’
Samtalet utvecklade sig, ser du, käre Kalle, sålunda, att de bägge
förfördelade damerna blefvo sams och kastade hela sin vrede på dig,
under det de, ändå obarmhertigare, kastade sin vänskap på den
stackars Maria.»
»Men jag», yttrade Kalle Fredin, »har ju ej sagt ett ord om
någon af dem, fastän bägge gjorde mig till förtrogen med deras
omdömen om hvarandra.»
»Ja, ser du, det är just det befängdaste, att alla människor
kasta sina förtroenden på dig. Och du, stackars Kalle, är också en
sådan der fönstersvamp, som suger i dig vatten, olja, ättika och soja
med samma smak, det är dig precis lika hvad man häller på dig,
du bara dricker i dig. Och så får du de mest befängda blandningar
att gömma, ty smälta kan du icke.»
Kalle kunde ej annat än själf skratta åt sitt öde.
»Nu må du tro, att ungmörna må som perlor, der de sitta som
i ett litet helvete. Svikna, bedragna, misshandlade, föraktade af en
studentslyngel - de, som bägge (om de velat, förstås) kunde fått
både kammarherrar och kaptener, prester och proselyter. Maria står
som en ängel mellan dem bägge och hindrar allt sammandrabbande;
men du får sitta emellan. Bäst så, ty om det blefve upplyst, att du
vore oskyldig, skulle de kasta sig öfver hvarandra. Nej, inte tar
jag dig med en annan gång, ty clu är allas gunstling, och den rolen
spelar man aldrig till slut.»
»Det är tråkigt ändå», sade Kalle Fredin.
»Hvarför det? Men å propos, du måste med tiden bli en mäkta
populär man. Du talar lätt och är påhittig, så att du aldrig snor
in dig och alltid hittar hem igen, äfven om du då och då gör en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
