Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 UR ONKEL AB AMS PORTFÖLJ.
f. d. auditör och regementskommissarie, förstår. Vi blefvo helt goda
vänner, och han gör visit en af dagarne.»
»Du bjuder då alla människor», yttrade rådinnan.
»Bjuda? Nej, han utbad sig ’äran’, ’nöjet’, eller hur fan han
sa’; att göra visit, och jag kunde väl inte be honom låta bli. Karlen
är ovanligt hygglig, och du, kära Bertha, skall vara den första, som
erkänner det. Det är verkligen ondt om hyggliga karlar här i staden,
karlar, som se ut som karlar, ty de fleste se ut som utklädda käringar.
Fredin är öfver sex fot, bredaxlad, smal om lifvet och en riktig
björn med fint skinn och fina långa händer. Han spelar piano
alldeles syperbt och sjunger som en ängel och är så full med talanger
som någonsin en kryddkrämare med sillake och peppar.»
I detta ögonblick öppnades en dörr och en ung flicka inträdde.
»Hvad är det?» frågade krigsrådinnan.
»Jo, om tant ville komma ut ett ögonblick.»
»Ja, genast; gå du till ditt.»
Krigsrådinnan lade ned sin söm och skyndade ut.
»Det är märkvärdigt», afbröt Olivia tystnaden, »att Julia har
ett alldeles eget väderkorn af, om vi vilja tala förtroligt med
hvarandra. Hon behöfs kanske bättre hemma hos sin mamma än här.»
»Jag vet inte hvad ni ha emot henne, ni fruntimmer, hon gör
ju ingen mask emot.»
»Åhnej, visst inte, söta pappa», sade Olivia med ett tvunget
smålöje, som illa missprydde de svällande purpurläpparne.
»Jag är», återtog krigsrådet, »illa belamrad med fattiga
slägtingar, som alla hitta hit, det är klart, ty fattiga slägtingar hitta på
den enda, som har något, med lika stor säkerhet, som en gam hittar
på en död häst. Der åtelen är församla sig ock örnarne, och för
Julias far, den ärkeslarfveD, salig människan, fick jag betala en
dugtig borgen,»
»Och till tack för det är lilla Julia en art spion här i huset
och lyssnar vid dörren och har alltid något att säga mamma, då vi
samtala om något, som icke angår henne.»
»Men flickan är ju tyst som en fisk, tyst som en aborre, som
fjällas lefvande.»
»Jaså, vi, mamma och jag, kanske fjälla henne, arma barn?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
