Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
hus, och den moderliga ledning hon haft af fru krigsrådinnan och den
ädla vän hon haft i fröken Olivia.
Huru Herren i sitt allvisa råd beslutar, är oss allom obekant,
och således har jag icke förrän i dag haft en aning om den
förändring, som nu timar i Julias öde. Jag fick nämligen bref från
landssekreteraren Karl Fredin med begäran om min dotters hand. De
hafva länge älskat hvarandra, och att de fingo tillfälle att råkas, ha
de fru krigsrådinnans frikostiga hus att tacka för.»
»Med mera, med mera!» slutade borgmästaren.
»Jo, nu mår vårt beskedliga krigsråd som en orm i en
myrstack. »
»Flickan fick bums skjuts, och krigsrådinnan talar om att hon
uppfödt en orm vid sin egen barm, och fröken Olivia deremot påstår,
att hon aldrig låtit föra sig bakom ljuset i bedömandet af Fredins
lumpna, hala karaktär. Näckrosorna äro rifna ur minnesboken,
verserna tillintetgjorda - ha, ha, ha!
»Det gick herrskapet i magen, ha, ha, ha! De gjorde sig så
säkra, ha, ha! En stor skälm, den der Fredin; men han for deras
näsa förbi som - - likagodt, det är riktigt roligt», slutade
borgmästaren, gnuggande händerna.
Sedan dessa händelser hafva många år försvunnit.
Landssekreteraren (jag behöfver väl ej försäkra mina läsare om att han icke är
landssekreterare) Karl Fredin och hans Julia älska ännu i dag
hvarandra lika mycket, ja, mera än någonsin förut. Nyss kom äldste
sonen hem med en hvit sammetsmössa på hufvudet - han är
ny-blifven student eller just det härligaste en människa kan bli. Huru
högt man än klättrar på ärans och lyckans trappa, känner man sig
liknöjd och trött; men då man blir student, gör man, ung och spänstig
i hvarje led, det första steget och slår upp dörren till framtiden, som
glittrar i morgonsolens första belysning. De andra barnen, en gosse
och två flickor, äro hemma. Med dem samtalar Kalle Fredin, med
dem leker han, fullt ut lika barnsligt glad, som de små; ty han
fröjdar sig i deras fröjd, och det är just detta, som utgör själfva
änglarnes glädje i himmelen!
Det är en svår sak att på annat sätt vara allas gunstling än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
