Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I mellandagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I MELLANDAGAKNE. 219
Jag vände mig om och betraktade ’det sköna barnet, som jag
hittills ej bemärkt, då hon liksom gömt sig bland de andra flickorna.
Hon smålog och blickade sin sidokamrat in i ögonen så glädtigt och
tillika så ärligt och sant, att man ovilkorligen kom att tänka på en
ängel.
»Hon är förtjusande», blef mitt svar, och jag hade svårt att
slita min blick från den vänliga gestalten.
»Hon var läskamrat med vår Emma och hennes bästa vän allt
sedan.»
»Hvem är flickan? Åh jo, hennes far är död. Han var en
sådan der mångfrestare, och Gud vet allt, hvad han varit, innan han
fick hvila i grafven. Han egde slutligen en liten gård i Ödeslunda;
men när han dog, blef der konkurs, och det enda, hvaraf enkan och
flickan lefva, är deras arbete och en liten penning, som de få från
en gubbe i Värmland, som var farbror till mannen och fadern och
som i bref till mig med särdeles förargelse berättat, att han förlorat
’rätt betydligt’ på den slarfven brorsonen, som alltid stått i vägen
för sin lycka och slutat med att begå den största af alla dumheter,
den, att gifta sig af tycke, med en fattig flicka, dotter till en
komminister, det vill säga inom en slägt, der ej ens någon rekommendation
kunde vankas, ty en komminister kan icke rekommendera sig själf,
ännu mindre andra.»
»Brukspatron Nikolai är således en praktisk man»,, sade jag.
»Ja, så praktisk, att han lefver som gammal ungkarl troligen
ett ganska dystert lif på sina bruk, der han lär gräla på inspektörer
och rättare, masmästare och hela personalen och hafva ett oändligt
bekymmer att kunna berga sig på sina rikedomar. Han lider Tantali
qval - bror minns fabeln om Tantalus - men ej derför, att han
ej når de af frukt dignande grenarne, utan derför, att han ej finner
någon så hopskrumpen, att han nänns smaka den.»
»Nå, men honom skall väl flickan ärfva?»
»Nej bevars. Han har skrifvit testamente och skänkt allt sitt
goda till publika inrättningar och två eller fyra stipendier, som skola
kallas de ’Nikolaiska’ och utdelas årsdagen af hans död till en
åminnelse. Är det icke galant?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
