Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSEVIS. 233
de i, och dessutom så har gumman min allt rätt i att en major icke
så egentligen förstår sig på att uppfostra en flicka.
»Jaså, kommer du der, min pulla», afbröt sig majoren, när
Gertrud, åtföljd af Olivia, inträdde i rummet.
Den förra bar på en bricka kaffekanna, sockerask och
grädd-kanna och den senare en korg med skorpor och kringlor. Meningen
var, att de nya kringlorna skulle afprofvas.
Jag kunde icke slita mina blickar från den snälla flickan,
hvilken, röd som en pion och med några mjöl fläck ar på förklädet, stod
der nigande och bjöd oss förstlingen af den nya vetenskapen.
Kringlorna voro verkligen värdiga att berömmas af en drottning.
Det var obegripligt, huru man af hvetemjöl kunde få något så
smältande fint som dessa vackra kringlor. Och Olivias ögon glänste af
barnslig fröjd, då den ena gick efter den andra.
Gertrud var en typ af en gammal hushållerska. Mager, kantig,
med ett par bruna, plirande ögon och i sin rosiga kofta, snygg och
fin, mera lik ett gammalt familjeporträtt från medlet af
sjuttonhundratalet än en lefvande människa.
Majoren, som gerna ville göra människor glada, frågade om
drottningen - och så upplät Gertrud sin mun, och vi fingo till bästa
hela historien.
»Och dessa har Olivia bakat?»
»Ja, bäste major, åh ha, sådan synd, att hon skulle läsa så
mycket. Ack, hon har en så lätt fattning och får så fort riktigt
handlag, att - ja, hon har en sådan fattning - fastän Rom icke
byggdes på en dag, förstås, och kringlorna icke äro så jämna ännu;
men med flit och omtanka så går det med tiden, ty hon har en
sådan fattning. Knappt visade jag henne, hur hon skulle göra, förrän
hon vände de snälla fingrarne och slog en kringla, fastän hon blef
sned. Jag kunde inte låta bli att skratta,, så rolig såg hon ut; men
så tog hon ett nytt ’ämne’, och så blef det bättre. Ja, hon har en
så god fattning, fast Rom inte byggdes på en dag, förstås.»
»Men det värsta», återtog Gertrud, »är att passa på ugnen, som
skall vara bra het.»
»Jaha, det bakas på plåtar», sade majoren, som ville något
förkorta beskrifningen, men dervid råkade ur askan i elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
