Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 UK ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
trifdes i alla sällskapslifvets olika klimat och som den ena dagen
steg mot fantasiens ljusa rymder i sällskap med en skaldenatur och
den andra påtade ner mig i materiens dypöl i sällskap med någon
gammal frälsekamrer.
Emellertid var det ett något, som drog mig till gamla
ungdomsvänner, och då en gång vägarne lågo ditåt, for jag till farbror
Em-merssons på besök.
Jag hade många gånger tänkt på Olivia, hennes glada,
glänsande barnaögon, hennes genom ugnsvärmen pionröda kinder och de
rara kringlorna se’n, som gumman Gertrud påstod vara ett sådant
tecken på »fallenhet», det vill säga, det högsta hon visste, fallenhet
att baka bröd i gemen och drottningskringlor i synnerhet. Gubben
kunde jag utantill och majorskan äfven, mindes hennes
oemotståndliga vilja, att lilla Olivias uppfostran icke skulle så vårdslösas som
hennes egen blifvit det i det lilla komministerhuset, der man icke
riskerade något besök af inbillningssjuka generalskor, som voro födda
i Lyon. Jag reste således till farbror Emmersson. Det var så der
tio år sedan jag sista gången besökte Ellonryd, och äfven nu kom
jag fram en vacker septemberafton. Redan nere i allén igenkände
jag farbrors gula halmhatt på förstugubron. När jag körde genom
grinden, såg jag honom själf, och då jag stannade vid trappan, hans
pipa och tobaksröken. Han satt der och rökte alldeles som för tio
år sedan. Han kände också snart igen mig, och mitt åkdon
förpassades till vagnsboden, under det att min kappsäck kom upp på
»blå kammaren», som ännu hette så, fastän den blifvit omtapetserad
med gula tapeter.
»Det var då roligt. Jag sitter och tittar hvar dag neråt allén,
och ingen kommer, och så fick jag se din nätta vagn - hvad har den
kostat? - och så var det du, gamle hederspascha. Jo, det är sant,
när du sist var här, så bakade Olivia. Du må tro, att det tog inte
väl hos hustru min. Olivia hade glömt bort alla de engelska
ver-berna och hela Kristian Tyranns ömkliga historia och bakat och väft
i stället. Jag fick förargelse, och gamla Gertrud redde sig ej mer
än jämnt, fastän hon skyllde på majoren, kantänka; vi stodo der som
medbrottslingar, Gertrud och jag,, men jag skyllde ej ifrån mig, utan
började disputera med mor och den bleka mamsellen, men det gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
