Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Men han, fästmannen, hade aldrig pröfvat lifvets allvar; han
kände sig icke behöfva ett hem, men han skaffade sig ett sådant af
samma skäl som han köpte sig ett nytt ekipage eller lät
omtapet-sera sina rum. Han var en skön svärmare, en, som drömde mera,
än han tänkte och kände mera, än han kunde säga.
»Gud ske lof», sade majoren, »att Ljungsköld är förmögen och
Olivia icke heller är barskrapad; ty eljest gick det på tok. Det der
herrskapet kan icke simma annat än med korkgördel om lifvet och
ett par oxblåsor under armarne.»
Detta var majorens tanke; men majorskan gick med glada ögon
i sitt hus och stassade och arbetade af all makt, under det att de
unga tu läste alla möjliga guider i och för sin bröllopsresa. Brud
och brudgum skulle klättra i Alperna, de skulle sedan öfver vintern
vara i Paris, och först nästa vår, då det var som vackrast och
sparrisen var färdig (ty Ljungsköld åt så gerna sparris), skulle
Ljung-skölds återvända och taga sitt hem i besittning.
»Bror kommer väl till bröllopet», sade majoren.
»Jag tror knappast, att jag får tid», blef svaret.
»Jaså, det hade annars varit roligt att få hit någon klok
människa; ty gumman är rakt ’koddervalsk’ i hufvudet. Hela verlden
skall bjudas, en ändlös slägt och så alla våra ’vänner’ – det vill
säga alla, som tycka om gamla Gertruds matlagning - och
högtidligt skall det bli och grant. E^rokaner komma från Stockholm och
vildsvinsskinka från Hamburg och färsk hummer från Göteborg, så
att i den vägen blir det Guds välsignelse, och brudparet behöfver
icke tänka ett fnask. Det skall jag säga bror, att mammorna må
vara så bra och kloka som helst, ja, just som min gumma; men då
deras flicka skall stå brud, vrider det om på skrufvarne - i
synnerhet om de blott hafva en flicka. Ha de flera, så sansar man sig
en smula, ty då kan rnan icke slå far i näsan med att ’flickan är
ju vårt enda barn, hvem skulle vi kosta på, om icke henne, på
hennes hedersdag’. Jo jo, bror, inte att skratta åt, då ens hustru börjar
att få koller af lutter moderskärlek och förtjusning.»
Majorskan inbjöd mig äfven, vänlig och snäll, som hon alltid
var. »Vi komma», sade hon, »att här samla några vänner till bröllopet
- det blir inte något stort alls.» Men säkert tänkte den goda ma«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
