Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Våra minnen ligga sålunda omblandade med hvarandra, utan
att vi kunna säga, hvar de ligga, men i ett nu springa de fram
inom en trång ram; der äro de, just de som jag såg för länge,
länge sedan.
»Förlåt, min bror borgmästare», afbröt jag
mönstringsförrättningen, »Ljungsköld... bor här ej en friherrinna Ljungsköld?»
»Joho, det gör det, men, stackars,, människa, hon har just
ingenting och bor med sin dotter (en ganska snäll flicka för öfrigt) i en
liten våning, som ligger mot en bakgata, för si’ der kostar det minst.
Hon är aldrig med, fastän hon skall vara ganska bildad, säger man;
men hon har inte råd, förstås. Och flickan går i hemväfdt, förstås,
och variationen i kläder, kan, förstås, inte vara sådan, som vi nu för
tiden fordra. Annat var det i vår ungdom. Min första frack var
af vadmal, hårdstampadt och styft som papp, men det duger inte nu
i vår tid. Det är märkvärdigt hvad man nu behöfver mycket, som
man i vår ungdom inte behöfde.»
»Således fattig», sade jag:
»Jaha, ja; men hon lefver detta oaktadt anständigt och bra och
kommer ibland till oss i vårt hvardagslag; men på bjudningarSe
kommer hon aldrig, fastän min hustru många gånger bjudit henne och
flickan, stackare, som aldrig får vara ute.»
När jag lemnade borgmästaren, letade jag mig snart till bakgatan
och våningen, som kostade så litet.
Jag gjorde mig liksom samvete öfver att besöka Olivia nu, sedan
allt blifvit förändradt; men det skulle ändå en gång ske, och lika
godt först som sist. Jag beredde mig på att få höra klagan, att få
höra dessa många ursäkter för fattigdom, som den störtade rika alltid
så gerna kommer med för att liksom låna glans från det förflutna;
detta tunga, tröstlösa: »Ja, jag har genomgått mycket, sedan vi sist
råkades.»
Det var med tungt hjärta jag steg upp från den temligen trånga
trappan, som dock var betäckt ined en matta, grof, det är sant, men
med vackra färger och vackert mönster. Jag knackade på en dörr
och hörde genast ett gladt: stig in l Der satt en flicka i en väf.
Hon väfde så kalladt skott-tyg. Jag igenkände i henne dottern i huset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
