- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
250

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250 UK ONKEL ADAMS POETFÖLJ.

’Jo, jag tänker något, snälle notarie’, svarade jag småskrattande.

Det var mitt första, hjärtliga leende på många år.

’En liten våning och en stor bakugn, snälle notarie; ni, som har
så många affärer och saker att styra om, vet väl någon god bakugn
i hela N.’

’Hm, fru friherrinnan, jag begriper inte; men visst vet jag en
bakugn, som förlidet år hvälfdes om och planades med äkta
Höganäs-tegél, oförbrännelig, hm, och der finnas, låt se, ett, två, tre rum och
en liten skrubb och två kontor; den står just nu ledig, ty fru
Grönström dog, innan hon någonsin fick baka i sin nya ugn. Fru
Grönström, som friherrinnan vet, bakade allt finare bak i staden;
friherrinnan har der lagt ner stora summor bara for kaffe- och tébröd,
hm, hm!’

’Hyr den våningen åt mig’, bad jag, och notarien hyrde just
dessa rum, som jag ännu bebor och der jag uppfostrat mina barn och
der jag nu sitter och väntar på min gosse; han skulle komma som
i dag.

Som jag tänkt, började jag att baka drottningens sockerkringlor
och sedan andra småbröd, och nu så, Gudi lof, är allt bra, allt godt
igen, och dessa barn, hvilkas lugna sömn. lockade mig själf att slumra
från alla bekymmer och barnen, Gud signe dem bägge två, de göra
mig endast glädje. De äro i dubbelt hänseende mina barn, jag är
deras mor; men det är också mitt arbete, som skapat dem en
framtid. Jag har lärt dem ett enda - arbeta! Lären eder allt, allt, ty
hvar Gud vill sätta eder, veten I icke. Gören er oberoende af andra,
om det också skulle ske genom att klyfva takspån. Arbetet förnedrar
ingen. Är det ej så?»

Jag hann ej svara, förrän Gertrud kom in.

»Jag tror, att det är Felix, som kommer på gatan?»

Friherrinnan rusade fram till den lilla handstora reflexionsspegeln.
»Jo, det är en hvit mössa. Det är han» - och bägge lemnade
mig ensam.

Snart inträdde de i sällskap med en yngling, reslig och stark
och med ett uttryck af glad förtröstan i sitt öppna anlete, der man
tyckte sig kunna läsa hvarje tanke.

»Här min gamle vän, här är min son Felix; är det inte en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free