Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSEVIS. 251
rar gosse?» tillade hon och smekte den långe ungherrn, som om
han ännu varit ett barn. »Ser ni, han är student i Upsala.»
»Nej, förlåt, mamma lilla, jag är, Gudi lof, någonting förnämare
än så», skrattade ynglingen och rätade ut sig; »jag är - -»
»Ja, mamma, han är visst en prios», inföll Gertrud.
»Jaså, säger du det», skrattade han. »Ja, om du vill gräla, så
kan du få, så mycket du vill, ty jag har nu disputerat pro gradu.»
»Således kandidat», sade jag.
»Ja, kandidat. Var god förklara för mamma och syster hvad
man egentligen är för en karl, när man är filosofiekandidat och vet
sig bli kallad till docent i matematiken. Var god att åtminstone
pränta det i syster Gertrud, som icke någonsin haft hufvud nog att
fatta mina företräden. - Men mamma har tapetserat om rummen.»
»Ja, hvad säger du, tycker du om dem?»
»Det ha vi gjort för att värdigt kunna emottaga herr kandidaten,
då han stolt som en triumfator kommer hit i en pinnkärra utan
fjädrar», inföll Gertrud.
»Rätt vackert, riktigt vackra tapeter», sade Felix, som ej låtsade
höra sin syster.
»Och de kosta ej mer än tjugufyra skilling rullen», anmärkte
modern, som under några och tjugu år fått en vana att räkna allt i
penningar.
Gertrud gick till sina arbeten i köket, och ej långt efter
dukades ett litet bord i den så kallade salen, och der blef en supé,
gladare och muntrare än jag någonsin förut sett. Felix hade varit ute
i köket och »musslat» med något ihop med syster Gertrud, som
slutligen bar in en melon, en stor, mogen melon.
EQ sådan hade friherrinnan icke smakat sedan sin »lyckas» dagar.
Sedan den lilla supén, som, i parentes sagdt, icke på något sätt
röjde fattigdom, var slut, sutto bror och syster i en vrå och pratade.
Att det var något roligt, såg jag på Gertruds min, och huru mycket
hon höll af sin så kallade ^ra/obroder, som hon ej råkat på två år,
kunde man se deraf, att hennes blickar alltid följde hans och att
hennes lifliga anletsdrag skiftade liksom hans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
