Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höga relationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGA RELATIONER, 269
»Men, herre Gud, om jag glömt något - ja, jag har funderat
dag och natt på allt hvad rektorn skall ha med sig.»
»Ja, ja, var lugn! Majan skall inte vara pjåkig. Jag far ju
bort bara på ett par månader, midt i stekheta sommaren.»
»Men om rektorn får slaget!»
»Slaget? nå så lycka på resan då - men det fläktar väl något
ändå och svalkar.»
»Och så förkyler rektorn ihjäl sig - ja, ja, jag får väl aldrig
se min lille rare rektor mera i detta lifvet; men i de himmelska
boning-arne.»
»Hvaba, hvad står på? - Majan skall slå i ölet och inte stå
der och krångla om de himmelska boningarne. Hör hon bara! Majan
skall inte vara pjåkig.»
»Åh ja, det gick nog au, bara jag visste, hvarför rektorn skulle
ut - alla människor fråga mig: ’hvarför skall rektorn resa? Han
har i mannaminne aldrig rest ur staden’. Och hvad skall jag stackare
svara, jag, som inte vet så mycket, som jag kan lägga på min hand.»
»Jo, det skall jag säga: Majan skall upplysa deras förstånd
och säga:»
»Hvad då, söte lille rare rektor?»
»Säga: ’det vet jag inte - det vet jag inte - inte fnask’. Si
så, nu är det bra - tack för maten, adjö med Majan! Se efter
elden och glöm inte mina silkesharar.» Med dessa ord begaf sig
rektorn ut för att stiga i sin gamla, nu upputsade vagn, som genom
målning och smörjning blifvit lik en sminkad gammal mö, som det
oaktadt, figuren i allmänhet och hvarje drag i synnerhet, förrådde
ålder och urmodighet. Den gode rektorn reste utan all annan
förnuftig orsak än önskan att se sig om en smula i vårt vackra
fosterland. Men detta var alldeles obegripligt för de mera förnuftige; ty
då man har god mage, icke är romantisk och såsom läns på idéer
behöfver nya intryck, icke ämnar fria eller, nog af, »har något under»
för en resa - så reser man icke, kastar ej sina penningar på
landsvägen, utan går der hemma och spankulerar.
Eektorn hade redan rest omkring en månad och betraktat allt
hvad som kunde förtjena att ses, då han en vacker dag återfinnes
på stora hotellet i K. Vid disken stod, med brändt hår, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
