- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
277

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höga relationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÖGA RELATIONER. 277

om bladet) »se der, det är från nuvarande hans excellens N., som den
tiden var kapten». ’Broder! med nöje väntar jag dig och din
älskvärda fru på Djurgården - jag tar kanske Axel’ (Axel, det var nu
aflidne baron P.) ’med mig. Du tillåter väl detta - Alltid din
tillgifne/ »Alltid din tillgifne» - märk det Kichardsson, »alltid din
tillgifne!»

Kektorn fick på detta sätt genomgå hela bundten. Han var för
hjärtegod att försöka taga ungdomsvännen ur hans ljufva villa -
och omöjligt hade det också varit. Frun bjöd kaffe, och straxt
derefter aflägsnade sig Richardsson, omfamnade sin ungdomsvän och
tryckte hjärtligt hustruns hand. Rektorn tog nu genaste vägen hem
till sin gamla stad. Han hade sett nog. Han kom helt oförmodadt
hem midt upp i ett kaffekalas, som »Majan» ställt till. Hon hade
väl lof att göra det, men att han skulle komma midt upp i hela
härligheten, föll sig ej behagligt för Majan. Men rektorn tycktes ej
märka det. Han gick in i sin kammare, och då Majan kom in, såg
hon honom ifrigt sysselsatt med sina räkenskapsböcker.

»Hvad vill Majan?»

»Ah just ingenting.»

»Hör på, Majan! Har hon någon anledning att tro, att hon är
slägt med någon förnäm person?»

»Nej, lille söte rektor.»

»Ja, det var väl det - och det är ingen grefvinna hon har
derinne i kökskammaren - hon, som drack på bit, såg mig riktigt
hennes-nådaktig ut.»

»Nej, min Gud och skapare, de äro alla fattiga tjenarinnor.»

»Bra det, Nu kan Majan gå.»

En tid derefter, just när Eklin var på tingsresa med lagman
Eländer, knarrade det i den bofälliga trappan hos Eklins, och
kamreraren Armadin inträdde. »Ber tusen gånger», sade han, »ber tusen
gånger, men jag har fått ett bref. Hvad det innehåller, vet jag icke,
men jag har fått befallning att ej framlemna det, så länge sekter
Eklin var hemma. Ödmjuka tjenare!» och med dessa ord aftroppade
kamreraren. Fru Eklin stod der med brefvet i handen utan att ens
veta det, så Öfverraskad var hon af den torre mannens plötsliga upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free