Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En spinnrock och en tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SPINNROCK OCH EN TKON. 281
der visaren på tidsuret framåt likformigt, minut efter minut,
männi-skolifstid efter människolifstid. Hon bryr sig ej om pendeln, hon,
ty hon vet, att han ensamt drages af tyngden och skulle stanna, om
han ej i vissa perioder fick en stöt ofvanifrån, som tvingar honom
att fortfara.
Sådan är mormor - en alldeles präktig mormor, som helt lugnt
betraktar, huru den ena galenskapen kompenserar en annan.
Mormor betraktar denna verlden som ett ur, och den bilden är gammal;
men orsaken, hvarför hon mer än andra gör det, ligger deri, att
hennes far var urmakare och således hade hela fönstret fullt med
pickande silfverrofvor; och att hon med en sådan säkerhet vet, att
allt ändå, huru olika alla gå, styres af Gud, beror derpå, att hennes
far äfvenledes var trädgårdsmästare på Steglinge.
När Gud hvarje vår låter blommorna knoppas ånyo och hvarje
höst knyta nya frukter, så låter han icke sin skapelses krona,
människan, lefva utan både knoppning och frukt.
Aldrig - så började gumman en afton en berättelse, som här
återgifves - aldrig hade det varit ett sådant bråkande på Steglinge
som hösten - låt si - jo, 1804. Jag var då stora fliekslängan,
jag minnes det allt, som om det varit i går, då ni barn firade min
födelsedag. Alla fönstren stodo öppna utom i det ena hörntornet; ty
der bodde en främmande herre, som icke talte drag - en liten
spenslig och blek herre, med glasögon på näsan och klädd i
citrongul ’kittaj’, så att han såg ut som en kanariefågel. Det var en
fransk hertig, kantänka, och salig grefven, så styf han eljest var,
bemötte honom med den mest utsökta artighet. Gamle grefvens
hvitpudrade tupé böjde sig ödmjukt inför den lille fransmannens
likaledes hvitpudrade peruk. Denne pratade franska, så att det
förslog, men att han sade tusen artigheter, sågs på smilet kring
munnen och rynkorna på den tunna, krokiga näsan. O väsendet på
Steglinge fortfor hela veckan, men slutligen voro de gamla, gula
sidengardinerna i stora galleriet utbytta mot purpurröda och de gamla
golfven ombonade, så att de glänste som glasskifvor, möblerna
omklädda och allt i ordning.
Min far hade fått befallning att hålla blommor i beredskap
och gick der och putsade, så att hela ur-sällskapet i fönstret stan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
