Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En spinnrock och en tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SPINNROCK OCH EN TRON. 283
stätet promenerade med grefven för att betrakta all denna härlighet
- öfverallt tätt i spåret följd af den lille guldgalouerade hertigen,
som bar hatten i hand och ej syntes frukta draget af den fuktiga
aftonluften, ty han solade sig i nådens solsken.
Nära fjorton dagar gästade konungen af Frankrike och Navarra
det gamla Steglinge och utnämnde, som det sades, gamle grefven till
kommendör af Helge-Andsorden, fastän denne endast dessa fjorton
dagar bar dekorationen. Sedan for kungen åter och med honom den
lille hertigen.
Min far fick med andra lof att bese anordningarne inom
slottet, och han medtog mig. Ni må tro, att jag hade ögonen med mig.
Det, som mest fastade min uppmärksamhet, var en i stora galleriet
ställd stol, öfver hvilken en blå himmel, beströdd med gyllene liljor,
var hängd. Öfverst stod något, som jag ej förstod, men som var
franske kungens valspråk. Der hade kungen suttit, då han,
omgifven af sitt lilla hof, inom hvilket hertigen - kanariefågeln - var
den förnämste, gaf audiens åt grannarne - prosten, gamle kapten
på Staga och assessorn på Mörbo och många andra - dervid gamle
grefven var tolk - men gamle hofmästaren, Sandstedt, som varit
med grefven i Frankrike, förstod hvart ord, som talades, och smålog,
der han stod vid dörren, uppsträckt i det ljusblåa livréet, styf och
stel som en stake. Sandstedt var en riktig herretjenare af gamla
sorten. Liksom den legitime konungen var allt för gamle grefven,
så var nådig grefven allt för Sandstedt. Han hvarken såg, hörde,
luktade, smakade, kände eller tänkte annat än nådig grefven. Han
tänkte ej på annat än honom, på grefvens frackar och ridstöflar och
ordensstjärnor, och talade ej om något, som ej började med: »När
nådig grefven och jag». Dylika tillgifna tjenare blifva allt mera
rara. Han hade, fastän Sandstedt icke tydde på gamla anor,
antagit grefvens nedlåtande sätt att vara och lekte ej kamrat ens med
min far, utan belönade hans vänlighet med ett småleende och någon
liten artighet, utan att efterskänka ett fjun af den värdighet, hvilken
han, som nådig grefvens hofmästare och allt i allom, alltid iakttog.
Det var af honom min far fick veta, »att hans majestät konungen af
Frankrike och Navarra benådat nådig grefven med sin höga
Helge-Andsordens kommendörsstjärna», hvilket var en så rörande scen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
