Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En spinnrock och en tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
tårarne kommo den hederlige Sandstedt i ögonen, när han omtalade
det. Min far hvarken skrattade eller härmades åt Sandstedts
stolthet, men han var en god och klok gubbe,, som vanligen slog spiken
på hufvudet, och det gjorde, att han sade: »Herre Gudi hvad
Sandstedt är lycklig, som får borsta hela rocken åt sin Gud,, under det
jag i hela naturen blott ser klädfållen, som min Gud kastat öfver
verlden.»
I tron mig icke, men min far var ej en vanlig urmakare. Jag
vet ej, huru det hängde ihop, men han hade fordom varit något
annat. Skäl,, som jag aldrig fick veta, men som troligen gamle
grefven kände, hade gjort, att han ombytt bana och lefde och dog som
trädgårdsmästare på Steglinge och urmakare åt hela häradet. Gamle
grefven var mot honom vänlig, men ej nedlåtande, som mot alla
andra; men det var just denna vänlighet Sandstedt, som icke var
född grefve, utan måste stylta upp sitt personliga anseende genom
sättet att vara, omöjligen kunde antaga.
Den förgyllda länstolen blef, sedan den franske kungen
begagnat den, en relik. Tronhimmeln borttogs väl, men stolen försågs
med ett öfverdrag, som hindrade hans begagnande. Han finnes nog
ännu på Steglinge, fastän hvarken gamle grefven eller Sandstedt
bevarar honom från vanhelgande.
Som vi veta, voro den förjagade franska konungafamiljens öden
i högsta grad växlande och svåra, oaktadt all den hjälp, som
Frankrikes legitimister och Europas hof lemnade den. För gamle
grefven var det en hjärtskärande känsla att se en simpel
artillerikapten under namnet kejsare sitta på den helige Ludvigs gamla tron
- att veta kärlet för den heliga oljan, ur hvilket Frankrikes alla
konungar mottagit smörjeisen, och den heliga kronan, som prydt
Klodvigs hjässa, vara försvunna - konungagrafvarne förstörda och
plundrade, och allt detta hade kunnat ske af otämjbara vilddjur
»af – rasande folkhopar». Men dessa vilddjur blefvo tama och
späka, dessa rasande folkhopar laglydiga, icke till följd af den heliga
rätten af ett arf, utan derför, att en kraftfull hand gripit tyglarne.
Detta smärtade honom, som från barndomen insupit helt andra
åsigter, allra djupast - icke själfva olyckan, utan att den hämnades af
andra händer än de konungsliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
