Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En spinnrock och en tron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SPINNROCK OCH EN TRON. 287
flere, som besökte honom. Den roligaste var en ung grefve
Alexander von Stegling, en brorson till gamle grefven och presumtiv
arf-vinge till Steglinge. Det var en glad och vacker åttaåring, med
nordiskt ljust hår och blåa ögon, som för sin ovanlighet synnerligen
behagade hertigen, hvars små kaffebruna ögon tindrade af glädje, när
han pratade med gossen, som redan vid den åldern temligen redde
sig med fransyskan.
Den tredje favoriten var mormor - trädgårdsmästarens dotter.
Bekantskapen mellan den höge herren och henne uppkom temligen
prosaiskt. Grefven hade nämligen ålagt hennes far att under
vintern drifva alla möjliga sallader, ty hertigen lefde mest af grönsaker,
helst råa. Ett ägg och en tallrik sallad utgjorde ofta hans hela
middag, och om ej vinet varit, skulle han ej behöft gifva invisningar
på sina »förvaltare».
Det hade lyckats trädgårdsmästaren att till och med drifva
gurkor, och den första af dessa sände grefven upp till sitt främmande.
Det hände sig således, att en vacker dag en rosig och blyg
flickunge steg in i hertigens antichambre och stannade, rodnande och
nigande,, vid dörren. Den liflige fransmannen skyndade fram till henne
och frågade på franska, hvad hon hette. »Det är en gurka», sade
hon, som ej förstod frågan. »Ah! la belle Gyrka», utropade
hertigen och mottog gåfvan; men sedan kallade han alltid den snälla
flickan »la petite Gyrka» eller »la belle Gyrka». Sedan inbjöds la
petite Gyrka till hertigen, som fann sig road af hennes naivetet,
hvarvid comte Alexander fick göra tjenst som tolk.
Gamle grefven gjorde hvarje förmiddag visit hos sin gäst och
talade om dagens märkliga händelser. Oupphörligen måste
Bonaparte falla, men han föll ej. Dock en bättre sakernas ordning i
Frankrike måste komma, fastän duc de Brienne nu mera oftare
talade örn grefven af Artois än om konungen och om att otack är
verldens lön och det bibliska: »Förliter eder icke uppå furstar».
Men åren gingo, och ändtligen bleknade Napoleons lycka - långt
innan den slocknade bakom Beresinas isvallar, och i samma mån
Napoleons stjärna bleknade, i samma mån tändes nya förhoppningar
för emigranterna. Förgäfves sökte den väldige att, öfvergifven af
folkandan och sina forna vänner, ensam uppehålla den ramlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
