- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
293

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En spinnrock och en tron

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN SPINNROCK OCH EN TKON. 293

»Ja visst, mormor.»

»Jag tänkte på den stolen, som kungen begagnat som tron -
den franske kungen menar jag - ty denne är väl bror eller
åtminstone kusin till den kungliga länstolen, fastän han ej har mera än
tre ben och gick i samma klubbslag som en spinnrock. Mormor skall
strax få den,, så snart drängen knutit upp repet, hvarmed jag band
honom bak uti flack vagnen. Ja, han är icke skadad på vägen, ty
han låg på en hösäck och med hö kring sina tre ben.» Efter en
stund inbar possessionaten den trebenta stolen, hvars sammetsöfverdrag
var söndrigt, så att stoppningen der och hvar stack fram. »Se!
mormor, det var egentligen för krushåret jag köpte den; der är mycket
krushår i dynan - man var ej sparsam på sådant i gamle grefvens
tid.» Just som han skulle stylta upp den gamla stolen, ropade han:
»Nej, se här är en påklistrad lapp på insidan af stolkransen. Låt
se!» och han läste: »Denna länstol är såsom tron begagnad af Konun.
gen Ludvig af Frankrike och Navarra, när han höll sitt hof i
Steg-linge gods, som då egdes af Högvälborne Herr Grefven Sven
Alexander Gösta von Stegling år 1804, den 8 ända till 18 i Oktober
månad. Anteckningen gjord af

Abraham Sandstedt,
Högbemälte Herr Grefvens Hofmästare.»

Mormor betraktade länge den gamla länstolen, på hvilken
förgyllningen var bortnött och purpursammeten trasig. Hennes ögon
fuktades liksom af frambrytande tårar, då hon sade: »Åren fly
omärkligt; man vet ej, hur långt man kommit, förrän man får återse ett
gammalt minne - en gengångare från fordom. Då först begriper
man klart, huru olycka och lycka, förnedring och ära växla och -
försvinna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free