Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den bestod af två ljusa, glada rum, der solljuset mildrades af
pelargonier och andra fönsterväxter. På ena långväggen stod en
bröstbild af, som baronen uttryckte sig, »salig kungen» – det ville i hans
mun säga: Gustaf III. Jag beundrade den, och baronen smålog förnöjd.
»Den är modellerad af min vän Sergel. – Dessa taflor äro skänkta
till mig af till exempel Breda – det är min unge sons porträtt»,
tillade han sakta, – »och dessa äro af gamla mästare. Jag fick
dem af salig kungen.» På andra långväggen stod ett klaver. –
Pianon voro då ej vanliga, och de notblad jag såg innehöllo endast
så kallad »klassisk musik» – Haydn, Mozart och andra. Den tredje
väggen intogs af baronens rikhaltiga bibliotek, mest franska böcker i
vitterhet, litteratur och konst.
Och den, som lefde i denna omgifning, var just den mannen,
som bokhållaren Körner och efter honom madam Löfgren kallade för
»stollen».
Först då jag inträdde i den så kallade sängkammaren, föllo mina
blickar på en tafla, som antydde bördshögmod. Den var af glas med
tvänne mot hvarandra lutade sköldar, väl målade i guld och färger
efter vapenkonstens regler.
»Dessa vapen äro bara ’barnslighet’ – jag vet det; men just
derför är jag road af att studera alla dessa bilder, som gifva
fantasien så mycket att syssla.»
Den ena skölden på denna lilla tafla bar bilden af S:t Olofs
lejon med den krokskaftade yxan och den andra ett gyllene jägarhorn
i blått fält.
Baronen märkte min uppmärksamma blick. Han smålog på sitt
vanliga milda sätt och sade: »Det är ett kärt minne. På min
svärfars egendom bodde ett så kalladt gammalt inventarium, en för detta
löjtnant vid flottan, vid namn Roland, som varit kamrat med min
salig svärmors far. Det var en välmenande och talangfull gubbe,
och bröllopsdagen, då jag och min salig hustru blefvo vigda, skänkte
han oss denna, af honom själf ritade, tafla som ett minne –
nämligen Yxkullska och Gyllenhornska vapnen, lutande mot hvarandra,
stödjande hvarandra inom en krans af myrten och eklöf. Den taflan
har värde för mig – för ingen annan», tillade han och tycktes vilja
söndertrycka en tår i ögonvrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
