- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
306

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fallande vågorna, som efterträda hvarandra och, simmande öfver
hvarandra, skumma mot stranden.»

»Detta strå, min vän, är inom samfundslifvet något, som vi kalla
människolycka eller frihet, hvilket vi vilja; men om en institution
sjunker ner till intet och en annan hafver nya vågor – så ligga
människolyckan och friheten qvar ungefär på samma plats, utan att
skrida märkbart hvarken fram eller tillbaka.»

»Men för hvarje ny våg ropa barnen: nu kommer hon, nu kastas
strået mot stranden och får landfäste. Stackars barn! Den väntan
blir lång; ty dessa opinionsvågor äro i grunden desamma, som växla
allt som vinden blåser.»

»Derför, ser ni, sörjer jag den tid, som försvunnit, och väntar
föga af den tid, som kommer – ni gör tvärtom; men vänta endast –
och vänta får ni. Men – det är bättre, att jag låter er höra litet
af Haydn – inom det skönas verld var han en aristokrat om någon.»

Baronen satte sig vid klaveret och spelade.

Själfva detta instrument var mera egnadt för känslan än pianot,
hvars obevekliga hamrar sköta sitt uppdrag liksom fabriksmässigt och
gifva »hjärtats konst» föga tillfälle att låta höra sig. Baron Axel
von Yxkulls tid hade det med sig att spela legato tonsatser, som den
nya tiden spelar Staccato.

-

»Nu är då den der Yxkullens gamle betjentstöfvel på benen
igen», sade en vacker dag madam Löfgren. »Herren Gud vet väl,
hvaraf de lefva; jo, en pension, tror jag, och en smula arf – hvad
det kan vara; men mest tror jag, att betjenten kokar maten i sin
kakelugn, så att nådig baron väl hela tiden får äta skåpmat.»

»Det dröjer icke länge, madam Löfgren; ty jag kom att tala om,
huru präktig mat vi få här i tältet, och då bad han mig fråga, om
han fick hämta hos er.»

»Åh bevars, skall jag gifva mat åt en baron – bara han betalar.»

»Ja, det är säkert.»

Några dagar derefter kom gubben Leman och hälsade från baronen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free