Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Omöjligt.»
»Men för mig är det möjligt», yttrade ynglingen med ett vänligt
småleende. »Minnes ni Bergsklippan på Kungsholmen, ett tält
i en trädgård och en pojke, som hette Berndt?»
»Berndt Löfgren?»
»Ja, riktigt. Jag heter Berndt Löfgren och har vuxit, som ni
ser», återtog ynglingen småleende; men det föreföll mig något
underligt, att han, när han talade med mig, detta oaktadt då och då
kastade blicken åt ett annat håll. Jag följde hans ögon och fick då
syn på en flicka, så älsklig, så vacker och så blyg, att jag liksom
ynglingen sedan ej kunde hindra mig att låta blicken hvila på det
täcka, blomstrande ansigtet.
»Hvem är den unga damen?» frågade jag min bokhållare, som
rodnade ända upp i hårfästet och, tydligen förlägen, berättade mig, att
det var värdens enda dotter med det gammalsvenska namnet Gertrud.
Det står aldrig rätt till, tänkte jag – det står aldrig rätt till
med den hygglige ynglingens hjärta. Han är fast. – Nå väl – han
skall gifta sig, öfvertaga handeln och blifva en lycklig man och en
rik köpman med tiden.
Jag kan ej neka, att jag för de unga tu inom mig uppgjorde
ett det präktigaste horoskop – huru de bägge blifvit födda under
en lycklig stjärna, kanske uti Vågens tecken: »thå man hafver lycka
uti äktenskap», som det står i gamla bondpraktikan.
Jag fick äfven tala några ord med den snälla flickan; men det
var blott vanligt supéprat, och jag fick således ingen reda på hennes
själsegenskaper; men god var hon, möjligtvis allt för god, och vacker
var hon som en ros förmäld med en lilja.
Det gick för öfrigt till hos grosshandlaren Hörners som på andra
supéer hos folk, som hafva så många »vänner», att de knappast få
rum i den stora våningen, som står obebodd och blott några gånger
om året öppnas vid de stora notvarpen, då hela stimmet af vänner
rusar dit in och de några timmar trängas om rummet för att hinna blifva
rätt uttröttade af sällskapslifvets behag och med dubbel fröjd
återvända till hemmet, hvilan, sömnen, som efter en dylik dag smakar
ljufligare än vanligt. Man lär sig värdera sitt hem; detta är den
egentliga nyttan man har af supéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
