Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min Berndts lycka eller olycka. Gud välsigne dig och honom i all
tid», tillade hon och började snyfta.
Det var i sanning ingen vacker anblick att se madam Löfgren
fälla tårar, men Gertrud fattade djupt rörd den ena af hennes
klumpiga, röda händer och kysste den.
»Nej, barn! Det passar inte, att en så fin flicka kysser en så
grof näfve. Annat såg den ut, när salig Löfgren friade och, efter
litet krumelurer först, förstås, fick mitt ja.»
»Men låt oss nu vara lugna igen. Här ett bref – det är stort
och tjockt; men det innehåller det jag vet om lifvet och om lyckan
och framtiden. Gå på din kammare och bryt det för dig själf och
läs innehållet, sedan jag farit.»
»Se så – farväl med dig, barn!» återtog hon raskt och
bestämdt; »nu står hästkraken derute och fryser, och jag har två mils
håll, innan jag får sticka näsan i varmt rum igen.»
Det dröjde ej länge, förrän den tjocka frun åter satt inbonad
i sin släde och for utför gatan med en häst, som i bringremmen bar
en klocka, omöjlig att höra, men nog för polisen att få skåda, om
det gällde att fastna i dess garn för uraktlåtenhet att begagna
bjällra.
Gertrud skyndade på sitt rum och bröt brefvet.
Några tjocka papper med sigiller föllo derur och en lapp, skrifven
med en stil, som hade kunnat afskräcka till och med Champollion,
så väl den äldre som den yngre, fastän deras nöje var att
uttyda hieroglyfer.
»Genom Guds välsignelse (stod det på lappen) genom flit, huslighet
och en fast förtröstan har jag samlat något litet, som du får
att som din hemgift föra med dig i min sons bo.
Pojkar skola hjälpa sig själfva; sade alltid man min, salig
Löfgren, Gud signe själen; ty de blifva odågor, om de veta, att de
få pengar för intet. Derför har jag aldrig omtalat för Berndt, att
jag hade en sparpenning – utan han sänder mig ofta hjälp. Här
har du dessa småsummor, som jag nu betalar med ränta på ränta.
Papperen äro intecknade penningar – de äro mina egna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
