Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som på ett så eget sätt utmärker uppkomlingen och till åskådning
framställer den rikes öfvermod och den fattiges försök att flyga högre
än vingarne bära. Berndt var en behållen man – en af dessa
verkligen aktningsvärda köpmän, som aldrig hafva annat än fullt
goda varor och som aldrig bestämma sina priser efter köparens
förmodade lättrogenhet eller förmögenhet. Och när man sett sig mätt
på deri snygga, väl ordnade boden, der folk af alla klasser trängdes,
och inträder på kontoret, finner man der en medelålders, efter
utseendet ännu ung man vid pulpeten. När han ser upp, har man för
sig ett par Ögon så bottenärliga, så lugna och så milda, att man
just tycker, att innanför dem ingen ond ande dragit sina
eldstrimmor genom själen, som åt ögonens glans ger sitt återsken.
»Blif qvar hos oss», sade han till mig, »blif qvar på en
hvardagsmiddag», och vi gingo upp i öfra våningen. Der stod bordet
dukadt för man, hustru, barn och biträden. – det var en stor
familj.
En stol och ett kuvert till – se der hela anstalten för den
främmande herrn. Det kändes så godt, att man ej gjorde sig det
allra minsta bråk för min skull.
Fru Gertrud bar spår af sin forna skönhet. Den försvann ej
med ungdomen; ty den berodde ej af kroppen, som måste åldras,
utan af anden, som hos den gode alltid är lika ung.
»Har du skickat brefvet?» frågade frun. »Ja, det är klart –
mor får i öfvermorgon fotografierna.»
»Vet du hvad?» tillade han – »min mor lefver ännu, men
har aldrig besökt oss – hon vill ej bo hos oss, utan kokar sin mat
i kakelugnen, och det enda, hon ovilkorligt fordrar, är att årligen få
barnens fotografier för att få se huru de vuxit.»
»Vi tömma detta glaset för min mor – den gamla krögerskan
på Bergsklippan större å Kungsholmen.»
Gamle Hörner är död, liksom hans för detta kompanjon herr
William. Enda skilnaden dem emellan är nu den, att det växer
blommor på gamle Hörners graf, vårdade af dottern och barnbarnen,
hvaremot blott en stor sten betäcker herr Williams glömda stoft.
På den flata stenen åka pojkarne kana midt i sommaren; men ingen
tänker på den tyste slumraren derunder – och väl för honom det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
