Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vanans makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 Vn OKKETL ADAMS PORTFÖLJ.
»Inte kan jag begripa, hvad det nyttar till att ’jobba’ ihop allt
så konstigt, att man ej vet, om det är mat eller stickbacke man äter
- och se på väggarna sådana rosor - hvad nytta de till? och se
på den der blanka tingesten, som står i vrån, kakelugnen - visst är
en öppen spis trefligare – och sådana små pinnar till ved det är,
som om Vår Herre inte lät någon skog växa.»
»Men varmt är det», sade gumman, som nog gillade sin gubbes
smak; men ändå ej ville klaga, fastän hon hundra gånger i veckan
önskade sig tillbaka i sin stuga.
»Jag skulle inte bry mig om alltihop, bara jag finge riktig tobak».
Med riktig tobak menade han sådan, som lät röka sig blandad med
potatiskål och grodblad.
»Det enda, som gladde gubben, var barnen, som kommo ner till
Lisa. Då kunde gubben sitta der och röka den der underliga tobaken
och med tindrande ögon betrakta barnens lekar. »Huru det är, så
äro barn ändå barn», sade han,, »men allt det andra är opp och
nervändt.»
Redan under vintern började gumman, som fann, att Kratsen
aldrig skulle hålla ut på detta vis, att underhandla med frun^ som
var lättast att tala med, ty majoren, som menade så väl, var ändå
»major», och det föll aldrig Kratsen in att säga annat än: ja, herr
major l när denne frågade: »Du finner ju dig bra, gamle Krats?»
»Ja, herr major.» »Vi, jag och min svägerska, mena så väl - vi
vilja löna dig för din goda gerning, och vi förmå göra det, Gudi lof.
Du är således nöjd?» »Ja, nådig major», och så gick det vintern
öfver. »Jag ville nog bedja majoren få flytta hem i min stuga -
men si då blir han så ledsen, och det har han inte förtjent.»
Gumman gick den rätta vägen, och frun började en
underhandling med majoren, som fann, att vanan är andra naturen och att man
långt ifrån gör någons lycka, då man går vanorna för nära. På
våren skickade han, gubben Krats ovetande, folk för att reparera
deras stuga. Deras gamla ko var införlifvad med majorens ladugård
och var fet, så att hon sken, och gummans katt hade likaledes lagt
på hullet och mådde väl i herrskapshuset; men Krats icke - han
van trifdes och önskade sig tillbaka i stugan.
Fram på sommaren for herrskapet åt det hållet, och Kratsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
