Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vanans makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VANANS MAKT. 335
åkte efter för att återse sin gamla stuga. Ni må tro, att Kratsen var
vid humör och roligare, än gumman på många år sett honom. De
ärliga grå ögonen tindrade af fröjd,, och så hade han så roliga infall,
gamle Kratsen, som varit en munter fyr i sina dagar. Och så kom
man till torpet. Stugan var brädslagen, och gumman märkte straxt,
att hennes lilla bod, der kon bott, nu blifvit en liten ladugård med
tre bås, af hvilka det första och förnämsta intogs af deras egen gamla
ko. Inuti var stugan sig alldeles lik - endast upputsad och tät -
Spiseln hade fått en häll af järn, det var hela skilnaden. Möblerna
voro de gamla, allt var sig likt - och till råga på lyckan stod der
en låda full af den förträffligaste bondtobak, som luktade lång väg.
Gubbens arbetsbänk stod der, men med nya järn.
Kratsens ögon skeiio af förnöjelse. »Se så, gamle Krats, nu får
du bo här och dö här, när tid blir - i ditt eget lilla rike. Hos oss
hade du det ej bra.»
»Jo, nådig major - det har visst gumman sagt; men -.»
»Neka icke för det. Det var ett misstag af oss alt vilja göra
dig lycklig och rycka dig ur dina gamla vanor; men i din stuga skall
du bo och trifvas väl. Ser du, vi ha ej satt några rosiga tapeter
här - det är som förr.» Majoren hade på de gamles lifstid
arrenderat en hage till bete och sände hvad som behöfdes från Hildinge.
»Ser du, gamle Krats, på luckan är ett stort hål - derigenom skall
din brasa lysa om vinterqvallarna för att visa vägen. Sätt ruskor
utefter bäcken, så att ingen kör i, och gör så mycket godt du kan.»
Dermed for herrskapet till Hildinge. Det dröjde flera dagar,
innan Kratsen riktigt förstod denna sin verkliga lycka att få lefva
och dö i sin egen kära stuga och få sin vanliga mat och sin vanliga
tobak och följa sina gamla vanor. Han kände sig nu lika stolt som
han på Hildinge funnit sig nedtryckt, och han började åter skära
dosor och pipskallar af masur och sälja dem i staden, men en afton
kom han hem med två tjocka käppar under armen - och såg helt
skälmaktig ut, den gamle Kratsen.
»Hvad är det för något?»
»Jo se, jag fick sälja många dosor i dag - och alla sade: är
det du, som bor på Hildinge?»
»Ingalunda! Gubben bor i sin egen stuga och på sitt gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
