Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vanans makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 UR OKKEL ADAMS PORTFÖLJ.
ställe - och så köpte de dosor och piphufvuden »immerbadd», och
jag köpte - gissa, mor?»
»Kan inte, hvad är det?»
»Jo, ser du mor. de der rosorna på väggen voro ändå ej så dumma
- det är tapeter, mor, och dem klistrar jag opp i morgon dag. -
Inte bra? på herrskapsvis hos E^ratsens - se på - granna rosor -
hvad di skall gapa!» Gumman Krats, eller som hon i dagligt tal
kallades Kratskan eller »Krattan», var enligt gamla vigselformuläret
»sin man en lydig tjenarinna.» Hon hade äfven tyckt, att rosiga
väggar sågo hyggligare ut än 4ersmetade; men hade icke velat säga
något. Emellertid då nu far själf gått in på reformernas bana, så
var isen bruten, och då hade gumman sin lilla önskan.
»Visst är ändå porslin snyggare än en grönpolerad lerskål» . -
när man icke numera kunde få ärliga tenntallrikar - jo, hon mindes
två stycken, som hennes mormor hade stående på sin hylla,
blänk-skurade som silfver. Två sådana tallrikar voro det dyrbaraste hon
kunde tänka sig - och ofta, sedan hon gift sig med Kratsen, hade
hon tänkt: kan jag då aldrig ha råd att köpa ett par sådana.
Emellertid upphörde bruket af tenn - de granna tenngjutarestånden såg
man knappast till på marknaderna. Men porslin - sådant som majoren
på Hildinge hade - vore väl ingen omöjlighet, sedan de nu hade
det så bra. – Kratsen tyckte så med, fastän han påstod, att »porslin
inte var något annat än lerskrällen.» Gumman fick sin vilja fram
- och Kratsen funderade på att, om han kom öfver, skaffa tenntallrikar
- men si, man fick inte nu för tiden riktiga tenntallrikar - utan
annat tyskt skräp - och Kratsen gynnade på intet sätt den utländska
varumarknaden. Det var en blandning af gamla seder och nya behof
- en öfvergångstid för de gamla i deras lilla stuga. Barnbarnet
växte under tiden upp till en fager mö, som icke fick gå länge ogift.
- Hon gifte sig i fjol med Nybyggs-Olas son, som blef rekryt och
fick det klingande namnet Rubin. En hygglig, stark och bra gosse
- en duglig och nykter arbetare och så fin som en general, då han
hade knekttröjan på sig. Det var ett både kärt och bra gifte, ty
torpet var det bästa i socknen, fastän den förre knekten, »den
latmasken», arrenderat ut det. Lilla Lisa hade en gammal plan, som
hon nu utförde. Huru ofta hade hon icke hört mormors berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
