- Project Runeberg -  Ur Onkel Adams portfölj. Efterlemnade skrifter i urval /
340

(1889) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla grefvinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.

väl en familj hålla ihop, särdeles en, der mannens hela verksamhet
är verldslig - om han ej derhemma mötes ej blott af varm kärlek,
utan äfven får, om man så bör säga, inandas den ljumma, balsamiska
luften af en varm religiös känsla. Det är denna religiösa natur, som
måste blomma der hemma och ej blott drifvas opp för att bära några
till hälften konstgjorda blommor. Det är vid de lyckliga öarne, der
allt är natur, och ej vid orangerierna, balsamfläktar kännas.»

Nu återkom Stefani.

»Nej se - en ensam dufva, som flyger öfver ett haf», sade
grefvinnan.

»Ja, tant.»

»Det var en underlig bild.»

»Hvarför så?» frågade flickan och slog ner ögonen.

»Den ensamma dufvan öfver det vida hafvet - hvem är väl sä
ensam ?»

»Tant, fråga icke - det är kanske dumt, kanske Feodor ej vill
ha den.»

»Lilla Stefani, säg mig, hvad tänkte du, när du valde denna
bild?»

Flickan teg en stund, lutade sedan hufvudet ned i den gamlas
knä och hviskade: »På mig själf, tant!»

»Stackars barn! är jag då ej din mor?»

»Mera än mor, tant.»

»Mera? jag kan ej vara mera.»

»Jo», - sade flickan och uppreste hufvudet - några tårar
glimmade i de sköna ögonen - »jo - ni är min välgörarinna - ni
gör mig godt för Guds skull – en mor skulle gjort det af instinkt,
af m ed föd t behof - nej! nej! Tant - jag är nog den ensamma
fågeln, jag, – gifve Gud, jag vore den dufva, som utan att falla
kunde flyga fram öfver det vida hafvet, utan att förstöra det bref,
Skaparen fastade under min vinge.»

»Hvad säger du, barn?»

»Jo, ser tant - jag var mycket liten, då min mor dog; men
jag minnes ännu en hel hop - och så var det en qväll jag satt
bredvid sängen på min lilla pall, och min mor talade om sagor -
en minns jag.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portfolj/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free