Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla grefvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Barnatron.
Man reste ej den tiden på järnvägar, man hade ej då funnit sig
vid att helst vara ett transportabelt ting, utan man ville, då man
reste, veta sig resa, lära något, samla minnen för själen och hälsa
för kroppen, som man nu endast försätter från ställe till ställe för
att uträtta affärer, på hvilka anden ej vinner annat än nya
bekymmer och nya affärer och kroppen nytt transporterande.
Grefvinnan hade sin beqväma resvagn; hennes trogne Löfling,
kammartjenaren och betjenten, som i salig grefvens tid följt sitt
unga herrskap - lika troget, som han nu följde den åldriga,
kunde reda sig förträffligt, emedan han nyttjade alla språk, utan att
egentligen kunna något.
Löfling talade, gestikulerade och sammanrörde hela sitt
ordförråd ur alla de språk, han hört - och gjorde sig begriplig
öfverallt.
Det var han, som svarade för extrapost och som alltid blef
vän och bror med postiljonen och gjorde resan i detta fall
bekymmer-fri för sin matmor.
Grefvinnan hade gjort allt för att, som det heter, skingra
tankarna hos Stefani. Det tycktes ibland lyckas, men ett moln sväfvade
ändå alltför ofta på den klara pannan, och grefvinnan visste alltför
väl, att detta var, då flickan tänkte på Feodor.
Hon visste också, att hon själf - mormor - var den enda,
som kunde genomdrifva saken - och hon hade gjort det, om hon ej
haft sina religiösa skrupler; sådana låta lika litet tala vid sig som
siffror - man rår ej själf för att de äro giltiga.
Resan hade fortsatts öfver sex veckor och i många riktningar;
ty den hade ej någon annan plan än den att omväxla.
Grefvinnan och hennes skyddsling hade legat natten öfver i
Reute i Tyrol. Solen rann opp, då deras vagn drogs fram for att
snart röra sig uppför och utför de sluttande, i zigzag gående vägarne,
som slingra sig genom det härliga alplandet. Här och der tittade en
bergspets fram öfver den andra och sken ljusröd i morgonskimret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
