Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SKOLOR. 363
»Ack!» sade öfverstinnan Gyllenkrantz och svepte en sjal kring
»Lady», ty det drog från fönstret, som fröken Olena nödvändigt ville
ha öppet i anseende till andtäppan, »ack, jag förstår knappt, hvarifrån
Betty fått sitt briljanta hufvud. Aldrig har jag haft sinne för poesi,
fastän jag läst mycket, och icke heller för talanger samt allra minst
för vetenskap. Göran, man min, är en hedersman, men är alldeles
icke fallen för hvarken det ena eller det andra, bara det växer bra
på Georgsvik och han får väl betaldt för produkterna.»
»Men det ligger ändå», sade Olena, »poetiska anlag inom slägten
- hax! hax! hack - hm, det är skönt att få andas frisk luft -
det har», återtog fröken Olena, »hax! hax! - funnits verkliga
skaldeanlag i slägten.»
Öfverstinnan mindes nu, huru illa hon förplumpat sig mot sin
svägerska, hvilken verkligen skrifvit en romantisk berättelse, som (att
man kan glömma sig så!) låg inbunden i rödt marokäng på
förmaksbordet och som hette »Människohjärtat, själsmålning i tio kapitel, af
Olena.»
»Ja, du har rätt», ändrade öfverstinnan, »men det egna är, att
dessa poetiska anlag uppenbarat sig endast på fruntimmerssidan, icke
på den manliga.»
»Man skall ej vänta särdeles poesi hos en gammal militär, som
fått sin bildning bland ’kamrater’, som är ett högst - hax! - hax!
kuriöst slägte - hack!»
»Men ej nog dermed. Betty skulle, om hon varit gosse, blifvit
en stor vetenskapsman. Botanik kan hon och förundrar ofta
trädgårdsmästaren der hemma, då hon säger: det der är en delphinium, en
pulsatiila, en verbena, en scorpioides - ett underligt namn för en så
vacker blomma. Allt vet hon, och allt vill hon veta. Hon var
alldeles förtjust, då menageriet förevisades i M. Der stod i tidningen,
att på en viss dag skulle ormarne fodras med lefvande kaniner. Betty
gaf sig nu inte, utan fick följa med pappa, och så fick hon se, huru
de otäcka ormarne krossade de arma kräken led för led och ändtligen
sväljde ned dem lefvande. Betty såg själf, huru de ännu rörde på
sig i ormens mage.»
»Det är ändå underligt», sade fröken Olena, »att inan stiftar
lagar mot djurplågeri, men låter ett det svåraste och ohyggligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
