Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olika skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 UB ONKEL ADAMS POKTFÖLJ.
’Åh, jag kan ej vara med bland dina gelikar’, sade hon; ’det
går inte an/
Den dagen måste jag lemna henne. Hon sade mig rent ut, att
hon hade ingenting att gifva mig. Sin enda ko hade hon sålt; största
delen af det lilla bohaget äfven, och den gamla ’träsmällan’, som
med sin enda, svarta visare utpekat min barndoms stunder, var borta.
»Nog af», slutade Gustafsson sin berättelse, »min mor hade vändt
allt i penningar för att hjälpa mig i skolan, och denna skolgång
skiljer mig för alltid från henne, försätter mig i en krets, der hon
icke passar eller har ett rum. I, lyckliga barn», tillade han och
tryckte de bägge syskonens händer - »I kunnen lofva att aldrig
göra edra föräldrar sorg; det kan icke jag.«
»Stackars, stackars Crustafsson!» sade Maria och såg honom ärligt
in i ögonen.
»Snälla Maria», sade ynglingen då, »jag arbetar for att glädja
rnin mor, för att löna henne, men - jag kan det aldrig!»
»Jo, läs han sin Euklides, så får man se, hur det går sedan.»
»Jaså», sade fröken Betty, som satt och läste en engelsk roman
på originalspråket, men undankastade den och tog en tysk, den hon
äfven snart kastade undan och tillgrep en fransk modejournal. »Jaså,
mamma vill således, att jag skall gifta mig med kusin Adolf! Åh
ja, hvarför inte! Det är så här i verlden, att de så kallade
salongs-hjältarne sakna studier och de studerade och lärde sakna
umgänges-gåfvor. Männen äro idel halfva personligheter; man träffar ej en
enda, som i sin helhet förtjenar en bildad qvinnas aktning och kärlek,
ty det är nu ett och detsamma.
Jaså, Adolf ’älskar mig outsägligt’ ha ha ha! Ja, mamma lilla,
Adolf har verkligen icke mycket att säga - det behöfs ej mycket
till, förrän han råkar in på det ’outsägligas’ område. Stackars
Adolf! mycket god - kanske för god för mig; men - ja - det
förstås, att jag säger ja. Någon skall jag väl göra lycklig, som det
heter, och då är den beskedlige Adolf lika god som någon annan,
och en beskedlig man blir han, det är då ändtligen säkert.»
Några månader derefter firades ett glänsande bröllop på Georgs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
