Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet Corneto i Kyrkostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 TTR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
och vatten och svalkar dig, under det jag här i Italien dricker eld i
fulla drag och släcker branden med falernervin.
Allt gläds härute - himmelen, människorna, vulkanerna och
vinet, som växer på dess sidor. Ser du, nu vet jag hvad passion är,
nu vet jag - ack! du förstår mig icke. Du der hemma går och
brinner ordentligt som ett ljus i en lykta; skall det vara riktigt
galant, så rinner ljusbiten och fäller tårar. Svenskarnes ömhet töar
- sydlänningens springer ut i blod.
Din kärlek - jag säger detta utan att vilja nedsätta din känsla
för Emili - är en kunglig svensk privilegierad kärlek, ett litet
dul-garus, som anständigt folk kan ha, utan att bli mindre anständiga.
Jag, jag deremot är icke kär - jag älskar icke, jag tillber icke.
Nej, jag endast brinner; passion kallas det der, förstår du.
Jag har här gjort bekantskap med en flicka - hon älskar mig
och jag henne, men ej på den der svenska fasonen. Hon är en
riktig romarinna - okunnig, fördomsfull, bigott; hon beder hvarje
dag och stund sitt radband igenom - vi ha ingenting i hela vida
verlden att tala om - nåväl. Men hennes ögon glöda, hon smeker
mina ljusa lockar, och jag kan ej låta bli hennes nattsvarta svallande
hår, då det böljar kring den snöhvita halsen.
Vi ha verkligen ej någondera gjort oss reda för våra känslor;
vi endast brinna för hvarandra. Det slutas väl så att jag, då söta
pappa ej vill skicka mig mera mynt, måste resa hem igen och låta
min donna sitta ensam i de sju kullarnes stad för att dagligen
genomvandra Coliseum och falla på knä vid hvarje kors och hvarje
altare.
Detta är utsigten för framtiden, broder! Men Maria och jag ega
ingen framtid, utan endast ögonblick. Man kan ej elda sin kakelugn
med en åskstråle; man kau ej, egentligen taladt, ljumma upp hjärtat
med en sådan sorts kärlek som denna. Hjärtat hinner icke med,
förstår du. Jag ser dig, broder, du som är en sådan rnoralpredikant
i dessa bistra tider. Du säger: Axel tillhör ett lättsinnigt hof, han
har insupit dess gift. - Nej, broder, det var ej vid hofvet, jag blef
förgiftad. Här var det.
Vet du hvad? Jag gick en afton genom en af Roms minst
bebodda delar, månen sken mellan ruinerna, här och der stod en pinie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
