Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slottet Corneto i Kyrkostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLOTTET CORNETO I KYRKOSTATEN. 391
enkel korskjorta af violett siden - det är påfven på denna dag.
Man glömmer alldeles, att denne gubbe är regent, ligger inne i
politiken och tusende verldsliga ting. Man ser blott den mänskliga
visheten, de gråa håren, den längtande människoanden, som faller ner
och tillbeder den gudomliga visheten, den evigt ungdomliga
gudamakten. Sixtinska kapellet hade ej mer sina rika prydnader.
Påfvens tron var utan matta och utan tronhimmel. Jag har aldrig sett
katolicismen älskligare och mera kristlig än då; den ödmjukade sig
och framträdde ej på sitt vanliga vis, pompös och förnäm, som om
deras Gud vore Br ah m a och påfven ett heligt träbeläte, som skulle
tvagas i den heliga dammen. Jag var verkligen andäktig, ja, tro
mig, riktigt andäktig och var nära att önska, att jag kunde fullt
och fast tro på relikernas helighet och de elfva tusen jungfrurnas
oskuld.
Det skulle vara lugnt att såsom ett barn tro på hvarje legend
och hvarje saga och i hvarje bild i kyrkan se en mäktig beskyddare,
en vän, som personligen mottog våra små förtroenden och i himlen
uträttade våra små kommissioner, alldeles som, då vi voro små,
pappa fick, då han reste till staden. Det vore rätt lugnt, eller
huru? Jag är lugnare här i Rom än der hemma; min ärelystnad
qväfves i denna luft, der så många tusen ärelystnader gått under
och blifvit glömda. Hvad lönar det väl mödan att ett helt lif
träla för att möjligen på slutet få afsked som major, då ingen mer
vet, hvar Cesar hvilar? Mitt sinne har blifvit fridfullare bland ett
folk, som har så lätt som det romerska att få sina synder förlåtna
- med ett ord, jag är ganska lugn och blott en smula kär.
»Nu igen?» frågar du. - Nå ja, hvad skall man göra i
kärlekens land? - »Åter en zigenerska?» Nej bevars, det är en
förnäm dam, markisinna, furstinna, jag vet ej så noga, men en skön
qvinna, den skönaste jag sett. Zigenerskan saknade själsodling, hon
var blott passion; hon var en vildblomma, kraftig, skön, högväxt
och härlig, men med sina taggar - denna åter är vekare, skönare,
härligare ändå.
Jag såg henne vid begrafningshögtiden i Kristi graf,
nämligen den konstgjorda, ty här anlägger man Kristi grafvar i hvarje
kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
