Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En herre, som vet allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
der Celsius - det vill säga blod varm t, som de gamle hade i sina
tepidarier - och kallt, 10 grader Celsius eller hundragradiga skalan,
förändrar den galvaniska strömmen, som går genom nervsystemet från
lilla hjärnan och från det vegetativa systemet, och att denna ...»
I detta ögonblick hördes tullförvaltaren straxt bakom talaren
säga till häradshöfdingen:
»Jag nyttjar alazarinbläck, ty vitriolbläcket fräter
stålpennorna, »
»Ja», infaller kungl, sektern, »det är genom den nya
svafvelsyran. Den bästa bläcksort är hvad man kunde kalla krombläck.
En lösning af karnpesch-extrakt, hvartill man lägger kromsurt kali,
jag minns^ej proportionen; men om" jag kan göra tullförvaltaren en
tjenst, så ... Jag nyttjar själf alltid krombläck, (med en blick full’
af betydelse) och jag har skrifvit något litet, jag också . . . Men -
för att fortsätta," mina damer - nerverna äro ledare för elektriska
strömmar. Bevis derpå äro till exempel darrålen, den elektriska
rockan, de lysande infusorierna, lysmasken - ja, äfven våra
känslor.»
»Ack», infaller fröken Mimi, »huru mycket skönt har ej kungl,
sektern sagt i sin härliga dikt ’Känslornas svallning’, och
melodien sen!»
»Åh,9 det der skapades af ögonblicket och (med kringirrande,
frågande blick) lefver blott ett ögonblickslif. Dylika saker likna de
små bläddror, som stiga upp från en varm källa och brista; de
bevisa blott, att det gifves en inre värme, som för några ögonblick
omkläder sig med ett omhölje och sedan brister. Då försvinner värmen,
och materien sjunker ned i sin obetydlighet.»
»Så skönt!» suckade fröken Mimi, »det hörs, att kungl,
sektern är djupt religiös.»
»Ja, hvem är icke det? Det är klart, att alla känna sig
tryckta af materien, att själen är en fånge, som ligger bunden af
materien och af materiela omsorger - hvilket förtryck, hvilket
slafveri under det ändliga! Vårt lif är en lifegenskap!*
»Ja», suckade fröken Mimi, skakande graciöst sina långa,
räknade lockar - ty Mimi begagnar ännu sådana, men tillika chignon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
