Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skånska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 UR ONKEL ADAMS POETFÖLJ.
Till den ene af dessa bägge höll han, då alla hans vanliga
kraftord ej ville hjälpa, ett litet tal.
»Ja, der sitter nu hans stackals faer derhemma och tror, att han
är flidi och arbedar, imens han liddjer och sofver sona en stud här
i Long.
Stackals faer, om han bara får sorg af sin påg, sorn han tänker
på och vakar för. Stackals hans faer!»
Detta verkade. »Nej, gubben skall ingen sorg ha, Nils Hansson!
Nu är jag vaken.»
Kamraten, som hade mera ärelystnad, väcktes på ett annat sätt,
då alla medel förlorat sin udd.
»Ja; dä sier då alla, att däd ingenting blir å han - han blir
en riktig stackal, ett spettackel, när han kommer i examen. Tacka
vill jag professor Dahl*), när han va student, däd va karl té läsa,
och oppe va han tvau och tre, nar det föll fore; men däd blef annat
té karl däd, än han blir!»
Ärelystnaden tvingade den stackars ynglingen att vakna.
Och bägge dessa voro på nittonde året, fattiga och utan vänner
och utan namn. I sanning, Nils Hansson var dem en upprigtig vän,
ty han menade det han sade.
Nils Hansson var föröfrigt vedhuggare och sågade och klyfde
sina »harrars bränne»; men man påstod, att han dervidlag tog sig
ganska ansenliga sportler, emedan alla »knuder», som ej läto klyfva
sig till ved, enligt ackord, skulle tillhöra honom.
Man påstod, att »knuderna» blefvo både större och flere än just
vedlasset tålde vid; men om man klagade, så fick man veta, att han
sågade all professor Dahls ved, och dermed fick man sig nöja.
Slutligen togo de bägge ynglingarne sin kandidatexamen. Nils Hansson,
som aldrig just visat något förtroende till deras »flid», trodde ej den
på Mårtensgatan boende, när han, efter det vackra talet om att han
skulle bli ett »spettackel i exaomen», fick till svar: »nej min gubbe,
nu är jag kandidat.»
»Jo, däd ä han lig till, han, - nej, opp ma sej och ligg inte
der och lada sej!»
*) Då akademiadjunkt, död som prost och kyrkoherde i Beslöf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
