Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad hafva vi lärt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD HAFVA VI LÄRT? 445
sorna låta leda sig och ej tänka själfva - så kunna de
uppvaknade idéerna ej utföras längre än till en viss punkt, och der stannar
det genast, om rörelsen ledes eller kan ledas; eller om den ej ledes,
går den ett stycke framom för att lika snart gå baklänges igen till
den punkt, som kan behållas. Det är således genom att skaffa
massorna ljus och klarhet i begreppen, revolutionen förebygges.
Bildningen vill reform, men då råheten tages till hjälp, blir det
revolution. Det har således aldrig fallit oss in att fira en revolution som
en seger - ty själfva denna våldsamma omvältning bevisar, att der
äro krafter med i spelet, öfvermäktiga krafter, som äro fruktansvärda,
om de ej låta leda sig eller om de användas af dåliga ledare -
dessa makter äro armstyrkans, den djuriska kraftråhetens och
barbariets, aldrig humanitetens och rättvisans bundsförvandter, så att de
veta deraf. Det är en lycka, om civilisationen kan locka dem till
hvila - det är lycka mer än konst.
Det är sorgligt att se, hur Italien, som i lugn under sin påfve
kunnat bli en mönsterstat, låter slå sig och springer undan; det är
sorgligt att se Frankrike återgå genom barbari och blod till en
reaktion; det är både ömkligt och löjligt att se den tyska enheten
upplösa sig i oenighet och hela resultatet blifva några dussin
kanonslupar och en ny flagga, som ej ens erkännes af det stora
fäderneslandet.
Af allt detta kunna vi lära oss, att ett folk långt ifrån är fritt
derför, att det bryter löst - vi kunna lära oss, att det enda medel,
som finnes, är alt göra massorna själfständiga i sitt eget medvetande,
klara idéerna ända från bottnen upp till spetsen - då gå de framåt,
utan att kunna ledas af partichefer, af enskildas intressen, af en
blind tro på en person - och först när massorna icke låta leda sig,
behöfva de ingen ledning, då kan der bli enhet och enighet och en
folkstyrka - »men när sker detta»? I sanning hvarken 1848
eller kanske ens 1948 - det är långt dit, och vi kunna således
spara segersångerna tills vidare för att ej, i likhet med hvad Nils
Klim berättar om en dålig författare på planeten Nazor, nödgas äta
upp våra förhoppningar igen. Det är grufligt, hvad förhoppningar i
gemen och de politiska i synnerhet falla sig torra, när de skola
sväljas. Det har varit många politiska notabiliteters död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
