Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några grunddrag till skandinavismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA GRUNDDRAG TILL SKANDINAVISMENS HISTORIA. 455
Och detta gjorde köpenhamnspressen, som icke vårdat sig om,
huruvida soldaterna voro bevarade eller hade kläder, då man utsände
dem till slagtbänken.
Bland allt det öfriga eländet kunde det knappt bemärkas, att
Köpenhamns tidningsredaktioner utsände »korrespondenter», som
skrefvo bref från arméen. Dessa korrespondenter beskrefvo »Jensernas»
stora »belåtenhet», under det att det å andra sidan ej länge blef en
hemlighet, att de saknade allt. Jenserna »brunno af stridslust», hette
det, under det de i verkligheten skallrade tänderna af köld o. s. v.
Monrad (konseljpresident just under denna tid) har i folketinget
gifvet stämpeln åt köpenhamnspressens beteende i sitt svar till Bille,
der han öppet säger honom, att denne var lika ursinnig i sina angrepp,
då han själf riskerade intet, som han var försagd, då faran nalkades;
det var något dylikt svenskarne anade, långt innan Monrad nödgades,
med sällspord sanningskärlek, tillrättavisa sin gamle vän i
Dagbladet.
Man kan förlåta den politiska exaltationen mycket; men man
hvarken kan eller bör förlåta den kalla egoismen, det blodiga rätthafveriet,
som utmärkte Köpenhamns ledande press, då den påstod, att det varit
bättre att uppoffra hela arméen än att lemna fantasibefästningen
Dannevirke. Tänkte dessa herrar, som ej nekade sig själfva något,
väl då på dessa stackars Jensar, som skulle stympas och blöda för
att göra de förra till viljes?? När sedan faran kom närmare, föll
modet. Man ville icke lida något själf. Ännu mera, man ville ej
ens, att konungen skulle upplåta Frediksbergs slott åt de stympade
invaliderna. Dessa skulle gömmas i tystnad och glömska för att icke
såra allmänhetens känslor genom åsynen af ett elände, som pressen
själf framkallat. Hvilken bild!!
Skandinavismen har hos folkets stora flertal aldrig varit rätt
varm. Under den egentliga pådrifningens tid, då publiciteten med
uppbådad ungdom formerade »skallarmar» för att drifva nationen i
nätet, ansågs möjligheten liksom sällheten af en union mellan
Danmark, Sverige och Norge som ett axiom, hvilket ej tarfvade bevis.
Men sedan fantasien fått hafva ordet, ända till dess den storknade af
blod, så fann man skäl i att begagna förnuftet och söka bevis. En
dansk författare har i Dansk Månedsskrift gjort ett af de senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
