- Project Runeberg -  427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer /
3

(1847) [MARC] [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenske Poeter - 3. Olof von Dalin - 4. Johan Gabriel Oxenstjerna - 5. Gustav Filip Creutz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

partier, som denna. Utom tidningens egen förtjenst, kom
härtill det mystiska i dess utgifvares person, hvilken, så
besynnerligt det än må låta, verkligen lyckades att i tre
år bibehålla anonymen. Då han slutligen upptäckte sig,
befanns han vara den unge, alldeles obekante, kanslisten
Dalin, informator i ett förnämt hus, bland hvars
medlemmar ingen anade, att de dagligen sågo vid sitt bord och
umgingos med landets erkände störste författare, ämnad att
börja en ny period i Svenska vitterheten. Denna upptäckt
skadade likväl icke hvarken mannens eller hans skrifters
anseende. Båda tillväxte tvärtom under hela hans lefnad,
och om än politiska förhållanden en tid omtöcknade
detsamma, framstod det likväl åter i sin fulla glans mot slutet
af hans dagar, och endast detta slut hindrade hans
uppträdande på en större verksamhets-bana. Måhända var det
likväl just detta anseende som vållade, att Dalin, såsom
skriftställare, icke blef helt och hållet hvad naturen ämnat
honom till. Enligt hennes anvisning skulle han
qvarstannat vid vitterheten, särdeles prosan eller det slag af poesi,
som ej erfordrar den högsta snilleflygt och de största
gåfvor. Komedien, satiren, de omgifvande tingens, sedernas
och händelsernas skildring var det fält, hvarpå han med
största fördel skulle kunnat uppträda. Nu deremot drogs
han in i hof- och statslifvet, måste skrifva ett episkt poem,
som blef en politisk afhandling, verser åt hofvets folk och
vid hofvets alla tillfälligheter, en svensk historia, som väl
blef den bästa på sitt århundrade, men likväl icke någon
god historia, således ej värdig hans namn, och
utnämndes till informator för Kronprinsen, en befattning,
hvartill kan kanske var för mycket poet att rätt passa,
hvartill en parti-intrig upphöjde honom, hvarifrån en annan
parti-intrig skiljde honom, och som förbittrade hans lif och
ryckte honom från den lugna sysselsättning, der lyckan och
hedern kunnat vänta honom. — Hans komedi: Den
Afundsjuke
, är troligen det bästa af hans arbeten och
skulle måhända ännu med fördel kunna gifvas; deremot är
tragedien Brynhilda ett alldeles misslyckadt försök i en
genre, hvartill Dalin ej hade anlag. Det stora poemet:
Svenska Friheten uppfyller för ingen del fordringarna af
ett epos. Deremot bära Sagan Om hästen, April-verk
om vår härliga tid
, jemte flera af hans satirer, vittnen
om en förmåga, som förtjent att vidare utvecklas.

Dalin var född den 29 Augusti 170S i Halland och
Winbergs socken, der hans fader var Kyrkoherde. Sedan
han blifvit känd som utgifvare af Argus, följde den ena
utmärkelsen efter den andra; han blef Kongl. Bibliothekarie,
Kansli-Råd, Adelsman, Hofkanceler, Riddare af
Nordstjerne-Orden, och fråga var om hans inträde i Riksrådet, då
han afled den 12 Aug. 1763. Han är, jemte Klingstjerna,
begrafven på Lofö kyrkogård, der en gemensam
minnesvård förvarar deras stoft.

*


4.

Johan Gabriel Oxenstjerna.



Äfven med denne man har Skaldekonsten skäl att
anklaga statsbestyren, att de, utan nytta för sig, velat
draga till sig ett stort och härligt poetiskt anlag, och
derigenom något fördunklat dess glans. Oxenstjerna tillhörde en
af landets högsta familjer och bestämdes härigenom till det
politiska lifvet och hoflifvet, hvaremot hans själsegenskaper
och lynne uteslutande bestämde honom till det enkla
landtlifvet och vitterhetens yrken. Svenska poesien har ej att
framvisa någon så idyllisk natur, något så fromt, rent för
landtbygdens behag öppet och känsligt sinne, som denne
Grefve, statsman, Riksråd och Cancelli-President. Hade
han sluppit dessa värdigheter och fått hämta sitt enda
värde från sin lyra, så skulle hon säkert stämts i icke mindre
milda men friskare och lifligare toner, och hans stora
poemer: Skördarne och Dagens Stunder blifvit mindre
långa, mindre bearbetade, men för mängden af läsare mera
tillgängliga. Äfvenså hade det varit önskligt, att hans
sångmö mindre ofta anlitats af hofvets högtidligheter och mer
fått egna sig åt det, som hon företrädesvis älskade: det
sköna i den synliga och moraliska verlden, Guds
uppenbarelser inom den, Hans egenskaper, och allt det hos
menniskan, der en flägt af Hans anda återfinnes. O. har
kanhända ingenstädes så tydligen röjt detta lynne som i det
mästerliga poemet: Hoppet. Äfven i hans skämtsamma
stycken och i hans satiriska skrifter, är det veka, godsinta
elementet öfvervägande. I sina senare år öfversatte han
Miltons Förlorade Paradis och började en öfversättning
af Tassos Befriade Jerusalem, som man högeligen måste
beklaga att den ej hann fulländas, ty hans sångmö var
verkligen nära beslägtad med den Tassoniska.

Oxenstjerna var född den 15 Juli 1750 och afled år
1818. Hans rum inom Svenska Akademien intogs af
Tegnér.

*


5.

Gustaf Filip Creutz.



Det är ovisst om statsmannen här röfvade någonting
ifrån skalden, ty dels lemnade Creutz’s befattning, såsom
Sändebud vid Spanska och Fransyska hofven, honom
tillräcklig tid öfrig att egna åt vitterheten och förde honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:16 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/portr427/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free