Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Namnkunniga Svenska Fruntimmer
- 20. Den Heliga Brita
- 21. Christina Gyllenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarest hon flyttade in i S:t Laurentii kloster och afled
der den 23 Juni 1373, i en ålder af 70 år.
Redan innan Brita lemnade Sverige, hade hon på en
grund i Wadstena, som hon erhållit i förläning af Konung
Magnus, börjat uppbygga ett kloster, det hon kallade:
Den Helige Frälsarens men som allmännast benämndes
efter sin stifterska, och blifvit stamorten för alla andra
kloster, hvilka efter hand, enligt hennes reglor, inrättades i
åtskilliga länder. Det inneslöt både män och qvinnor.
Drägten var grå, nunnornas dok af svart lärft; presterne
buro ett rödt kors på kappans venstra sida, men de
tjenande munkarne ett hvitt. Det upphäfdes af Hertig Carl
på riksdagen i Söderköping 1595, sedan det egt bestånd i
211 år, ty dess egentliga och högtidliga invigning skedde
icke förr än år 1384.
Ej nöjd med de förnämsta utmärkelser man på
hennes tid kunde njuta: dem, af ett helgons anseende, och
stiftarinna af en andelig Orden, ville hon dertill ännu lägga
den, af litterär ära, och uppträdde som författarinna:
Sådant borde likväl ske i tidens anda, och hon dikterade
sålunda sina namnkunniga uppenbarelser. Det var ej den
förgängliga menniskan, som omtalade verldsliga tankar och
föreställningar; det var den Gudomliga visheten, som talade
genom hennes mun, och som hon lät uppteckna af sina
bigtfader. I enskildta fall andas de hennes egen naturliga
mildhet och godsinthet; men i politiska röja de stundom
ensidighet och bitterhet och äro tydligen förestafvade af det
aristokratiska parti hennes slägt tillhörde och hvars ärender
hon tyckes ha gått, troligen utan att veta eller vilja det.
Oaktadt de många skäl, som talade för Britas
kanonisation, fördröjdes den likväl i 18 år, eller till den 7
Oktober 1391, då den omsider i Rom försiggick med stor
högtidlighet. Hennes ben flyttades fem år senare till
fäderneslandet och inlades i ett dyrbart silfverskrin i
Wadstena kloster, sedan man qvarlemnat den ena armpipan i
Laurentii kloster i Rom.
—
21.
Christina Gyllenstjerna.
Ehuru mycket Svenska folket utmärkt sig genom
tapperhet och krigsbragder, ha likväl få qvinnor deribland
blifvit namnkunniga för dessa idrotter, som också egentligen
ej äro qvinnans. En bland dessa få, och den, hvars namn
utan fläck altid skall lysa i Svenska historien med
oförgänglig glans, är Christina Gvllenstjerna. Hon var dotter
till Nils Erikson Gyllenstjerna och förmäldes år 1513 med
Riksföreståndaren Sten Sture den Yngre. Efter dennes död,
till följe af det sår han erhöll i slaget vid Bogesund, och
det upplösningstillstånd, hvari Riket derigenom råkade,
var hon nästan den enda, som hibehöll mod och själs
fattning. Hon sökte öfvertaga ledningen af de allmänna
angelägenheterna, sammankallade Rådet, som hon uppmanade
att välja en ny Riksföreståndare, begärde hjelptrupper från
Pålen, dem hon äfven erhöll, och bjöd till att intala
Stockholms Borgerskap tillförsigt och förtröstan på bättre
tider, för att förmå dem göra de anryckande Danskarne
motstånd. Beklagligtvis fann hon likväl ingenstädes en
motsvarighet till den kraft och karakters-fasthet, som lifvade
henne, utan hon nödgades, i brist af försvarare, uppgifva
Stockholms slott till Christiern. De vilkor, hvarunder
sådant skedde, voro för henne lika fördelaktiga som
hedrande. Hon försäkrades nemligen om besittningen af
Tavastehus med Kyminegård och dess län i Finland, Möskö och
Hörningshohn i Södermanland, räntan af Kopparberget
m. m., hvarförutan jemväl hennes moder, Fru Sigrid
Baner, skulle erhålla en förläning. Den skändlige tyrannen
höll likväl icke detta löfte mer än så många andra, dem
han gjorde i behofvets stund. Vid blodbadet i Stockholm
lät han kalla henne inför sig, förebrådde henne hvad som
skett under hennes gemåls styrelse och förelade henne
valet mellan trenne dödssätt: brännas, dränkas eller lefvande
begrafvas. Fasan och oviljan öfver denna nedrighet, mer
än dödsfruktau, beröfvade henne sansningen. Kanske var
det aldrig Christierns alfvar med dessa hotelser, kanske
lät han äfven för denna gång öfvertala sig till något mera
mildhet. Den förläning, som varit Fru Baner lofvad, blef
en säck, hvari hon inlades och kastades i vattnet, men
uppdrogs med lifvet på några Danska förnämes
föreställningar och mot sin egendoms afstående. Hon, jemte
Christina sjelf, fördes derefter tillika med flera Fruar af
Sveriges förnämsta ätter, till Danmark, der de höllos fångna
på Kallundborgs slott och i det s. k. Blå Tornet i
Köpenhamn, hvarest många omkommo af brist på det nödvändigaste.
Christina, en af de få, som öfverlefvat detta elände, blef,
efter Christierns fall, år 1524, på Gustaf I:s bemedling,
försatt i frihet och återvände nu till fäderneslandet, der hon
år 1527 ingick ett nytt äktenskap med Johan Thureson
till Lindholm, son till den bekante Rikshofmästaren Thure
Jönsson Roos. Christina hade härunder det bästa tillfälle,
att ådagalägga denna verkliga sinneshöjd, som tillhör stora
själar, hvilka kunna sträfva efter makt och anseende, då
de derigenom tro sig i stånd att tjena det allmänna, men
förakta dem, om de endast skulle tjena deras egen fåfänga,
ärelystnad eller intressen. Långt ifrån att det ringaste
deltaga i sin orolige Svärfaders stämplingar och intriger, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/portr427/0020.html
