Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea Rikes Lutherske Erke-Biskopar - 37. Laurentius Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svea Rikes Lutherske Er ke-Biskopar.
l)i deu siste Katholske Erkebiskopen, Johannes ¡Magni,
som hvarken ville antaga lieformationen eller ägde kraft
nog ott motstå henne och det väldiga understöd hon hade
alt påräkna i Gustaf Wasa, hade lemnat riket, stod
Erke-hiskopliga stolen någon tid ledig. Konungen önskade
likväl få deu Ster besatt, för att gifva deu nya kyrka, han
grundläde, det anseende lian trodde henne behofva i
menighetens ögon, och i synnerhet att kunna med denna
värdighet bekläda eu inan, i stånd att genomföra hans
påbe-gynta stora verk. Då genom Westerås Recess, år 1527,
det Katholska Presterskapets inkomster, och i synnerhet
lVelaterncs, blifvit betydligt minskade, och bestämmandet
af deras framtida vilkör öfverlemnadt åt Konungen, ville hau
likväl icke, att kyrkans embetsinän skulle äga skäl att klaga
öfver, att hau förnedrat dem till tiggare, såsom hans.
ovänner utspridt. Ilan anslog således ål dem anständiga
inkomster, och beslöt nu med allvar ordna Svenska
kyrkoväsen-det. Bland haus första omsorger var således, att låta välja
en ny Erkebiskop, hvilken skulle bli den ende Lutherske
Prelat at denna värdighet. För sådant ändamål , och för
att gifva honom ett anseende, till någon del uppvägande
deu fordna rikliga dotation, som åtföljt cmbetet, beslöt han
att låta hans val bli ett uttryck af hela Svenska
Presterskapets aktning och förtroende, och iörordnade således, att
Erkebiskopen hädanefter skulle väljas, icke såsom förut
varit vanligt, endast af Kapitelmännen i Upsala, utan af
alla rikets stift. Ilan sammankallade således vid
midsommarstiden år 1531 till Stockholm alla Biskopar och de
förnämste af presterskupet, hvilka der infunno sig i
September månad och på förslag uppsatte fyra personer: Biskopen
i Strengnäs Magnus Sommar, Archidiaconus i Upsala
Laurentius Andrea; , Diaconus Johannes Laurentii och Rector
Schohe i Upsala Laurentius Petri. Att denne, genom sitt
embetes betydenhet ringc, prestman upptogs på förslaget i
hredd med så ansedde medtäflare, var eu följd af
Konungens kända vilja, ty alla visste, att han önskade se honom
upphöjd till kyrkans chef. Piösterna utfollo också enligt
denna önskan, ty han erhöll öfver hundrade, och Erke-
4
djeknen tilläde honom de fjorton, som fallit på dess lott,
Upsalas förste Erkebiskop biet således
37.
Laurentius Petri.
Född i Orebro år 1499, hade han såsom helt ung,
med sin äldre broder, Olaus Petri, begifvit sig till
Tyskland och studerat i Wittenberg , der de blefvo af Luthers
förste lärjungar och varma anhängare af hans reformation.
Ilär promoverades de båda till Magistrar år ISIS och
å-terkomino till fäderneslandet år 1520, just vid tiden af
Stockholms blodbad, der de voro nära att öka offrens
antal. Gustaf Wasa lärde känna dem och insåg hvad nytta
han kunde draga af deras nit, lärdom och oförskrackthet,
för att i riket införa Lutherska läran. I synnerhet var den
yngre, Lars, hans gunstling, och han gaf honom härpå
del omisskänueligaste bevis, du han befordrade honom, den
32-årige mannen, till den högste inom sitt stånd. När han
af eu deputation från presterskapet blifvit underrättad om
valets resultat, bekräftade bandet genast. Invigningen
försiggick i Gråmunkekyrkan, nuvarande Riddarholms, der
Konungen sjelf till honom öfverlemnade biskopsstafven.
Ceremonien förrättades af Biskop Sommar i Strengnäs.
Den ägde rum Söndagen före Mikaeli år 1531. Gustat
bedrog sig icke i sitt val. Den nye Erkebiskopen visade
allt igenom samma värma, samma frimodiga verksamhet för
den Evangeliska lärans spridande, som först ådragit honom
Gustafs bevågenhet, och han utmärkte honom också på
allt sätt, gaf honom en lifvakt af 50 soldater, på det lian
icke måtte sakna den yttre aktning, som den vid de
Katholske Prelaternes prakt vanda menigheten så gerna fäste
vid skenet, hvilket hon ännu ej förstod skilja från
verkligheten , och förskaffade honom eu brud af sin egen sliigt,
Elisabeth Mathei-dotter, Konungens kusin. Laurentius, som
i sin kraftfullaste ålder blifvit upphöjd till Erkebiskop,
innehade denna plats i 42 ur, ty hau afled först den 2G
Oktober 1C73, under sin lunga embetsutöfniug vittne till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
