Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 62. Gustaf Mauritz Armfelt - 63. Anders Johan von Höpken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
larc-Embetet och skickade honom i stället, snsom i en slags
förvisning, till Neapel, der han skulle bekläda den
täm-meligen öfverflödiga posten af Svenskt Sändebud. Här
inlät han sig i en anläggning, hvars afsigt var att, med
Rysslands biträde, förändra’ förmyndare-regeringen i Sverige,
men hvilkeu upptäcktes och adrog icke blott Armfelt, utan
äfven hans vunner och förtrogne, en injurie-process, som
slutades med deras fällande till åtskilliga skymfliga strafl.
(En utförlig öfversigt af denna rättegång linnes i Svensk
Nationalkaleuder för år 1840.) Eu Svensk fregatt
skickades till Neapel för att fängsla och hemföra honom, men
genom drottningen, livars ynnest han vetat iörvärfva,
räddades han och sökte en fristad i Ryssland, der han i
Oktober 179 4 anlände till Kaluga. Här vistades han till
Gustaf Adolfs anträde till regeringen. Till denne vände han
sig för att ia den dom upphäfven, som fällt honom till
förlust af lif, ära och gods och hans namn att uppspikas på
skampålen i alla rikets städer. Ar 1799 upphäfdes också
domeu och han återkom till fäderneslandet i Maj 1S01.
llär utnämndes han till Minister i Wien, men hemkallades
år 1804 att emottpga befälet öfver Svenska troppurna i
Pomern. Ivriget derstädes gaf honom väl icke många
tillfällen att utmärka sig, men han begagnade likväl dem som
erbjödo sig och blcf, vid reträtten från Pomerska gränsen,
sårad. Följande året erhöll han befälet öfver Vestra
ar-méen mot Norrige, men hvarifrån han, efter några
månaders förlopp , åter skiljdes, emedan Konungen förtröt att här
ingenting uträttades. Vid den konspiration , som i början
af år 1S09 anstiftades mot Gustaf Adolf, ville mau väl
draga honom med in i anlägguingen , men han log ingen
verksam del deri. Icke desto mindre blef revolutionen
äf-vcu för honom icke aldeles utan frukter, ty han återfick
befälet öfver arméen mot Norrige och utnämndes vid
kröningen till En af Rikets Herrar af samme Carl XIII,
livil-ken som Hertig undertecknat hans dödsdom. Följande uret
blef han President i Krigs-Kollegium, men nedlade denna
befattning i Oktober samma år, En intrig, hvars rätta
sammanhang man icke tillräckligt känner, ådrog honom den
nya styrelsens misstroende och onåd,hvilket hade till följd,
att han deu 1 April, på sjelfva sin födelsedag, fick
befallning att lemna riket och fördes öfver gränsen till Ryssland.
Han vann snart Kejsar Alexanders ynnest, var honom följ—
aktig till Abo vid dess sammanträde derstädes med då
varande Svenske Kronprinsen , som han sä ges ha velat
underrätta om hvad som härvid kunnat vinnas för liaus
fädernesland, hvilket haiijOaktadt sin flyktighet, aldrig
upphörde att älska , men han kom för sent. Alexander
upphöjde honom i Grefligt stånd och auförtrodde honom år
1813 att förestå Genernl-Guvernörs-Embetet i Finland. Ef-
ter flera månaders sjukdom afled han på lustslottet
Tsarskoe-Selo, nära Petersburg, den 19 Augusti 1S14, endast 57 år
63.
Andeks Johan von Höpken.
Han var son af Presidenten i Kommerse-Kollegium D.
N. von Höpken och föddes den 11 April 1712. Fadrens
rang och hans egna talanger anvisade honom vägen till
lycka och utmärkelse, och, för att så mycket säkrare hinna
fram till detta mål, valde han den bana, som, i det hon
mest öfverensstämde med hans böjelse, äfven under
dåvarande förhållanden, öppnade den snaraste utsigteu till be- 1
fordran: han valde nemligen diplomatiken. På en resa,
som han företog till flera främmande länder, blef lian i
Marseille, vid endast 22 års ålder, intagen i Acathmit djs j
bclles letlres. Efter återkomsten hem ingick han, som
redan under sin resa varit af Svepska sändebudet i England
använd i åtskilliga ministeriella värf, i då varande
Kansli-Kollegium, blef på riksdagarna invald i Sekreta-Ulskottet,
der lian var en bland de tongifvande och kallades år 1746
in i Rådet. Han qvarblef här till år 1761, då han
lem-nade sin plats, emedan han icke ville bibehålla deu för att
der vara ett mål för de intriger, som spelades mot det parti
han tillhörde, och kanske äfven för att undvika skymfen al
en formlig afsättning. Ilan blef väl samma år anmodad att
återtaga deu, men gjorde det icke förr än år 1774, då han,
till följe af förändrade omständigheter, ansåg sig med mera
trygghet och lugn kunna inträda i Rådet. De Svenska
diplomatiska ärenderna ha sällan skötts med den takt och
skicklighet som under den tid han var Kansli-President>
eller från år 1752 till år 1761. Han kunde likväl icke
hindra, att Sverige invecklades i kriget mot Preusseu,
hvil-ket hvarken till sin idé öfverensstämde med dess intresse
eller till utförandet förökade dess ära och anseende, me»
väl bidrog alt ännu mer förvirra dess förul intrasslade finan’
ser. Hvad man dock mest förebrår honom är, att han ickf
med nog kraft afstyrde det, utan snarare gaf sig sken al
att tillstyrka det, då lian, vid anförandet af skälen för och
mot, nästan tycktes gifva största viglen åt de förra. —
Ilöpken var icke endast statsman, han var äfven
vetenskapsman och vitterhetsidkare, och som sådan har han måhänd®
ännu mer gagnat sitt fädernesland, än i den förra egenska’
pen. Ar 1739 var han eu bland dem, som verksammas1
bidrogo till Vetenskaps-Akademiens stiftande, hvars förslf
Sekreterare han blef, och år 1753 uppgjorde han planen ti^
\ itterhets- Historie- och Autiqvitets-Akademiens inrättning’
och åtnjöt äfven den utmärkelse, alt af Drottuingen nämn*1’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
